"Hade det funnits någon stake i Europa så hade varenda armé, inklusive vad vi har, åkt och krigat mot ryssen", säger Magnus Ek.
När vi träffar Magnus Ek har han precis kommit tillbaka till Sverige.
Det är ingen munter anledning som för honom till Strängnäs; hans mamma som bodde här, ska begravas i dagarna.
Det kommer bli jobbigt att begrava en förälder, men han säger att åren i Ukraina har gett "lite andra perspektiv på saker och ting".
1989 genomförde han sin värnpliktsutbildning på P10. Därefter blev han kvar i armén fram till 2001. Men när stödet till Försvarsmakten nedprioriterades år efter år kändes det inte lika kul att vara kvar och han bestämde sig istället för att jobba civilt på ett flertal olika företag.
Under corona-pandemin agerade han projektledare för vaccinationsbussarna i Stockholm. När Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022 föddes en tanke att använda bussarna till en annan god sak.
– Jag pratade lite med sjuksyrrorna som hjälpte oss med vaccinationerna om de ville med till Ukraina. Alla svarade: "Let's go". Vi ville ha tre stora ambulansbussar som kunde skyttla folk ut från fronten, säger Magnus Ek.
Planen var att söka stöd i form av pengar och sjukvårdsmateriel från olika svenska myndigheter, men var han än vände sig fick han nej.
– Då tänkte jag: "Jag kan väl åka ner själv och utbilda soldaterna".
Sverige har stöttat Ukraina med krigsutrustning och vapen av just den typ som Magnus har koll på från sin egen tid i det militära, även om han själv skulle beskriva sina kunskaper som ringrostiga när han först reste ner.
Ukrainska ambassaden var mer än tacksam för allt stöd på plats de kunde få, så redan fredagen den 1 juli 2022 var Magnus framme i Ukraina. På måndagen därpå började han jobba för att utbilda soldater i den ukrainska armén.
I tre månader åkte han kors och tvärs i landet. I söder utbildade han soldater som deltog i Cherson-offensiven, i norr de som deltog i offensiven i Charkiv.
Märket på Magnus arm är från den 44:e mekaniserade brigaden i Ukraina.
Efter tre månader i fält följer krav på tre månaders vila, under vilka Magnus Ek passade på att åka hem och starta civilsamhällesorganisationen Stop the war för att samla in pengar till de ukrainska styrkorna.
Därefter åkte han tillbaka till Ukraina. Sen vintern 2022 har han jobbat utanför staden Bachmut i östra Ukraina.
– Det går åt mycket folk i det här kriget. Folk blir skadade, dödas och tillfångatas. Folk försvinner, några deserterar. I början var det mycket nytt folk som kom och behövde utbildas för att åka ut och kriga. Men med tiden som gått så har det kommit färre mobiliserade människor, så mängden utbildning har gått ner. Nu på slutet har det varit väldigt få soldater att utbilda.
Soldaterna som skickas till fronten får först någon form av grundutbildning. Den kan äga rum i Ukraina eller i andra europeiska länder som Polen, Tyskland eller Spanien. Men utbildningen de får där är inget att hänga i granen, anser Magnus Ek.
– Den är så jävla dålig att klockorna stannar. De kan fan inte ens träffa Ukraina med kalasjnikovarna.
Kriget har blivit en del av vardagen, både för Magnus Ek och för soldaterna vid frontlinjerna. "Man anpassar sig till den miljö man lever i", säger han.
Magnus har därför försökt att förändra utbildningen tillsammans med några av EU:s militära rådgivare i Kiev. Den bild som de får av hur utbildningen fungerar stämmer inte alls överens med den som Magnus Ek delger, säger han.
– Vilket inte är så konstigt, för det är ju en gammal sovjetarmé: Man rapporterar inte negativa saker uppåt i ledet, för allting kan straffa sig.
Under utbildningen kanske en soldat skjuter omkring 300-400 skott med automatvapen. Samma mängd skott får soldaterna skjuta under utbildningen med Magnus – på en dag.
– Man måste vara jätteduktig på att skjuta. Det är själva poängen med krig, säger han.
– Nyckeln till framgång är att lyssna på vad fronten säger. Om man inte gör det i Kiev, till exempel, så går det inte. Och det kanske inte beror på att de i Kiev är dåliga människor, utan att informationen som kommer till dem går igenom så många filter innan den når dem.
Krig är fruktansvärt. Hjärnan slutar fungera normalt.
Magnus Ek
Bristen på utbildning går att se i hur materialet som den ukrainska armén får från omvärlden används. Från Sverige har man bland annat skickat 50 stycken stridsfordon 90 – ett bandgående pansarfordon med strids- och transportmöjlighet.
Magnus Ek beskriver det som "universums bästa pansarskyttefordon" ("Bättre än så blir det inte", tycker han). Men trupperna som fått sätta sig i dem saknar krigserfarenhet och har inte fått längre än tre månaders utbildning på fordonen i Sverige.
– Om du var svensk soldat och skulle göra lumpen på en sån vagn så får du säkert tio-tolv månader som förare, skytt eller bandchef. För att använda den måste du ha en dugligt utbildad besättning annars flyttar du bara metallskrot från plats A till plats B.
"Fastän jag har varit där i två och ett halvt år så är det fortfarande så jävla absurt det som sker", säger Magnus Ek.
Kriget är inne på sitt fjärde år och Magnus Ek är trött på att se att det inte läggs mer fokus på utbildning överlag.
– Det första året kan jag förstå att man inte hann utbilda soldaterna, då var det bara "här grabbar, ta en kalasjnikov och spring österut – det brinner överallt", liksom. Nu är det fjärde året och det är fortfarande pissdålig utbildning. Det är inte okej. Konsekvenserna blir att grabbarna dör och vagnarna blir utskjutna, så priset är väldigt högt.
Det märks därför bland soldaterna som Magnus träffar att det han lär ut uppskattas otroligt mycket, berättar han.
Skadorna i de egna leden går ner, och det med mer eller mindre basala kunskaper som hur man hanterar sin utrustning, sitt skjutvapen och hur man bäst positionerar sig för strid ("var inte i solen, se till att du har skydd").
– Jag har lärt mig att man måste lyssna jättemycket. Man kan inte komma dit och tro att man kan någonting. Man lyssnar, tar med sin egen bakgrund och sätter ihop utbildningen efter det – sen ändrar man så att den är så uppdaterad som det bara går.
– Man måste bjuda på sig själv väldigt mycket eftersom situationen är så absurd. Det är jätteviktigt att möta killarna där de är, så att man inte bara kommer dit och spelar Allan och skriker och gapar.
Magnus Ek driver civilsamhällesorganisationen Stop the war som samlar in pengar för att kunna stötta de ukrainska trupperna med utbildning och utrustning.
Sen räcker det inte att bara stå och gapa ut instruktioner till soldaterna, berättar Magnus. Det krävs även ett stort förtroende, vilket tar tid att bygga upp. Inte världens lättaste uppgift när man bara några kilometer bort har ett krig som konstant gör sig uppmärksammat.
– Man hör det hela tiden. Det smäller, det kommer självmordsdrönare och krigsflygplan och skit.
– Krig är fruktansvärt. Hjärnan slutar fungera normalt. Man ser sina kompisar sprängas, det hänger döda kroppar i träd och det stinker som fan. Och de här drönarna – det är det värsta ljudet man kan tänka sig. Drönare är fan det vidrigaste som finns, ljudet från dem får håret i nacken att resa sig.
Helst hade han velat lägga energi på annan utbildning än den mest grundläggande, främst då jobba med att bygga team mellan de nya soldaterna och dem med längre erfarenhet från frontlinjen.
– En erfaren soldat som får en oerfaren med sig skapar en livsfarlig situation för båda två. Den nya killen utsätter den erfarna för risker och den erfarne, som vill göra olika manövrar, kan inte ta med sig den nye för han fattar inte hur han ska bete sig.
En del saker tycker Magnus Ek fungerar bättre nu jämfört med i början av kriget – främst då att soldaterna som strider för Ukraina nu får bättre utrustning.
Hur mår soldaterna som har varit vid fronten i flera år nu?
– De är jättetrötta, även om det blir en vardagslunk i det hela också. Många mår verkligen inte bra. Många har fått en rejäl överdos av vad hjärnan klarar av att se och bearbeta.
Magnus berättar att de flesta soldater helt saknar möjlighet att "debriefa" och prata om vad de upplevt. På just det området försöker han nu tillsammans med en ukrainsk psykolog starta ett projekt för att få till en organisation av volontärer som kan agera kamratstödjare åt soldaterna när de lämnat fronten.
Sen Donald Trump övertog presidentämbetet i USA har han lovat att stoppa kriget i Ukraina. Han har inlett fredssamtal med Rysslands Vladimir Putin. En sådan fred tror inte Magnus Ek en sekund på.
– Det finns inte en enda person vid fronten som tror att ryssen inte kommer att bygga upp sig och sen fortsätta kriga. Det är en jättegrej att Europa underskattar ryssen. Man ska aldrig underskatta sin fiende, det kan stå en dyrt.
Vad tänker soldaterna om de fredsförhandlingar som USA och Ryssland inlett?
– Deras vardag är bara att överleva. Men det är klart att de undrar. En del frågar mig och jag svarar att jag inte har någon aning.
Skulle det slutas fred misstänker Magnus att en del skulle fortsätta kriga ändå, medan andra kanske skulle rikta sin ilska mot Kiev.
– "Har alla mina kompisar dött för det här? För ingenting?", tror jag en del skulle tänka. Men allt kan hända. Vad händer till exempel om Ryssland vinner och den ukrainska armén sugs upp av den ryska? Vad gör NATO då?
"Good guy – don't shoot" är en annan symbol som Magnus Ek bär på armen. Den har han gjort för att marknadsföra organisationen Stop the war.
Civilförsvarsföreningen
Det är Civilförsvarsföreningen Strängnäsbygden som anordnar föreläsningen med Magnus Ek på måndag kväll den 31/3. För att höra föreläsningen behöver man vara eller bli medlem i föreningen. Det kan man bli på Civilförsvarsförbundets hemsida, där man klickar sig vidare till Strängnäsbygden.
Föreningen, som har cirka 100 medlemmar, informerar befolkningen om krisberedskap och har kurser i HLR/hjärtstartare.
Medlemmarna har deltagit i olika övningar som till exempel utrymningsövningar från tågtunneln, Gripsholms slott och sjöräddningsövningar på Mälaren.
Den lokala civilförsvarsföreningen vurmar för civilbefolkningen i Ukraina och samverkar med andra organisationer som stödjer Ukrainas befolkning.
Källa: Civilförsvarsföreningen Strängnäsbygden.