Byggnaderna som brann ner var lador från 1700-talet. "Det är en gammal gård", säger Pontus Nilsson.
Det började som en helt vanligt lördagskväll för familjen Nilsson i Länna. Pontus, Elin och deras dotter hade varit över hos vänner. Strax efter klockan 21 var det dags att åka hem till gården ute i skogen.
Men när de kom nerför backen förstod de att någonting inte stod rätt till.
– Vi såg att det var helt orange på hela himlen. Sen tog det ju liksom två sekunder till innan jag fattade vad det var, säger Pontus Nilsson.
Himlen var inte bara orange. Den var även full av gnistor.
– När vi fattade vad det handlade om trodde vi att det också brann i villan, för det var så det såg ut när vi kom, säger Pontus Nilsson.
Till familjens stora lycka var bostaden oförstörd. Men tre timrade lador stod i full brand.
– Vi har, eller hade, tre stycken lador från 1700-talet sin är timrade. Det är en gammal gård.
Då gick Pontus Nilsson in i sin yrkesroll. Han arbetar som heltidsbrandman i Strängnäs och visste precis vad han skulle göra.
– Jag slängde mig bara ur bilen, och började liksom jobba. För det höll på att sprida sig upp i huset också. Fort fram med vatten för att blötlägga i gräset. Det var ju bra att jag tänkte så, säger han.
– Elen gick, så efter ett tag hade vi inget vatten. Då fick vi ta grangrenar och slå i gräset. Det funkade hyfsat för att stoppa det för att sprida sig in i skogen.
Familjen och grannarna lyckades hålla ställningarna i omkring 20 minuter innan Pontus Nilssons kollegor kom.
Det är mycket lättare att jobba och ta hand om folk istället för att bli omhändertagen själv.
Pontus Nilsson
Brandman vars lador brunnit ner
Dagen efter all dramatik försöker familjen greppa vad som skett. Om de hade kommit hem senare, vad hade hänt då? Om branden brutit ut senare, under natten, hur hade det gått då?
– Jag har tänkt på mycket saker under natten. Det snurrar bara. Har inte sovit mycket, säger Pontus Nilsson.
– Det börjar ju liksom landa i en nu. Det är jobbigt som fan, men det känns ju också att man är tacksam att vi kom hem just då.
De gamla ladorna innehöll mest ved, men också en fyrhjuling, gräsklippare och verktyg.
– Ja, det är ganska oväsentligt nu i och för sig. Men man börjar tänka på alla saker nu, säger Pontus Nilsson.
Han säger att det är en förlust i sig att mista de gamla 1700-talsbyggnaderna.
– De var jättefina och kommer aldrig tillbaka, så det känns tungt.
Har ni hunnit tänka på vad som kan ha orsakat branden?
– Jag frågade lite i natt. Men vi vet ingenting om det än. Jag vet inte riktigt hur det går till. Som brandman har jag ju bara varit med och släckt, säger Pontus Nilsson.
Brandmännen höll på med släckningsarbetet under hela natten.
I yrkesrollen har han varit på många bränder i kommunen. Men det här är första gången han själv är drabbad.
– Nu, när man är på "andra sidan" är det inte så roligt. Det är mycket lättare att jobba och ta hand om folk i stället för att bli omhändertagen själv, säger han.
Pontus Nilsson säger att familjen mår bra under omständigheterna.
– Jag och Elin, vi gråter då och då och börjar tänka logiskt ibland. Men dottern verkar kolugn. Vi har gått in i föräldrarollen kring henne, förklarat att allt är lugnt. Och så var brandkåren så himla gulliga och gav henne en Flammy, vår maskot. När hon fick den förstår jag hur mycket det är värt för barnen, säger han.
Av ladorna är det bara skrot kvar.
Vy från bostaden.