Pelargonintresset kom till Elisabet Olow med sambon Lars Klintbjer. När de flyttade ihop för snart 20 år sedan hade han en ensam röd mårbackavariant med sig, och de började snart leta släktingar till den i andra färger och former.
‒Det är inte riktigt fyra för hundra kronor på Ica, utan vi har varit runt på en massa ställen där de är duktiga på pelargoner. Och är sorterna inte namngivna så får det vara, säger Elisabet Olow.
Då tar man ståndarmjöl med en liten pensel, säger "puss och kram" och duttar mjölet på pistillen.
Elisabet Olow
Hon har de två senaste åren varit vice ordförande för Svenska pelargonförbundet, men på årsmötet i slutet av mars valdes hon till ordförande. Som sådan ansvarar hon för sällskapets aktiviteter, bland annat den nationella pelargonutställningen som har genomförts sedan 2013.
‒Då tar vi in en engelsk domare som bedömer pelargonerna utifrån noga uppsatta kriterier i 20 olika klasser, berättar Elisabet Olow.
Fram tills nyligen, så länge paret bodde i en villa i Strängnäs, fanns över 300 sorter i hennes egen samling. I höstas flyttade de till ett mindre hus i Vansö, tillsammans med omkring hälften av blommorna som är av både vilda och tama arter.
‒Jag har olika favoriter, det växlar över tid. En som heter Carmel är väldigt söt, blomman är svagt rosa med en cerise kant. Men huvudsaken är att de överlever. Det här är första gången jag har haft mina pelargoner i växthus hela vintern, säger Elisabet Olow.
Växthusets insidor är klätt i bubbelplast. En luftvärmepump håller värmen på omkring 13–14 grader. När det har varit som allra kallast har en motorvärmare fått hjälpa till för att hålla rätt temperatur. Led-lampor med olika våglängder ger växterna det ljus de behöver.
‒Får de 16 timmar ljus per dag så behöver de bara en fjutt vatten varje vecka. En del låter blommorna stå mörkare än så och vattnar bara någon gång ibland, det fungerar också. Det är det som är så bra med pelargoner. Det är svårt att göra fel och de flesta lyckas, säger hon.
[fakta nr="1"]
Några av pelargonerna, särskilt de som stått utanför fläktarnas räckvidd, har strukit med – men visst finns det liv i växthuset. Blommorna går i allt från vitt till mörkaste rött, med alla nyanser av rosa däremellan. Vissa sorter uppskattas främst för sina blad, som kan variera i såväl färg som form.
‒Här ser du en blomma som bildat frö. Undrar vem som har varit här inne i vinter och pollinerat? funderar Elisabet Olow.
Att ta frön från pelargoner och driva upp nya blommor är ett intresse. Då ges också möjligheten att ta fram egna korsningar. Om naturen får ha sin gång flyger en, låt säga, humla från en blommas ståndare med pollen till en annan blommas pistill och på så sätt sker befruktning. Då är pappan så att säga okänd.
‒Ser du en fin egenskap hos en pelargon så kan du korsa den med en annan som du tycker om. Då tar man ståndarmjöl med en liten pensel, säger "puss och kram" och duttar mjölet på pistillen. Om blomman tappar sina kronblad snabbt så har befruktningen lyckats och ett frö bildas, som du sedan kan stoppa i jord, förklarar Elisabet Olow.