27-Äringen frÄn Eskilstuna har representerat bÄde IFK Skövde och AlingsÄs i Handbollsligan.
Markus Stegefelt skrev inför förra sÀsongen pÄ för den tyska Bundesliga-klubben HSG Nordhorn-Lingen. DÀr var han med och spelade under en sÀsong innan laget Äkte ned till den tyska andraligan. Idag ligger de pÄ en andraplats i tabellen och Stegefelt tror att klubben har goda möjligheter att ta sig upp till högsta ligan igen.
â Det Ă€r givet att vi ska upp igen. Om det Ă€r i Ă„r eller om det blir nĂ€sta Ă„r, sĂ„ ska vi upp i alla fall. Jag Ă€r ganska övertygad om att vi har det bredaste laget i ligan och har vĂ€ldigt mĂ„nga bra spelare, sĂ€ger 27-Ă„ringen.
Han skrev nyligen pÄ ett nytt tvÄÄrskontrakt med klubben som han blev klar för under sommaren 2020.
Men resan dit var inte helt rak.
â Dagen innan jag skulle flytta till Nordhorn var jag med om en trafikolycka. Jag blev tvungen att vĂ€ja upp i en lyktstolpe och bröt revben och förstörde en njure. Jag blev kvar pĂ„ sjukhuset en ganska lĂ„ng tid och det första jag fick reda pĂ„ var att jag aldrig mer skulle kunna spela handboll.
Efter att den första lÀkaren, som Markus trÀffade, förklarade att handbollskarriÀren var över sÄ kom en annan lÀkare med ett betydligt bÀttre besked.
â Det var en doktor som hade lite mer erfarenhet inom sport och berĂ€ttade att han hade mĂ„nga fotbollsspelare i Bundesliga som haft problem med njurarna och som fortfarande spelar. SĂ„ han menade att det fanns en möjlighet för mig ocksĂ„. Han förklarade att jag först skulle tĂ€nka pĂ„ att bli frisk och sedan trodde han att jag skulle kunna spela igen.
Efter att vÀnsternian lÀmnat sjukhuset pÄbörjade han vÀgen tillbaka till handbollsplanen.
â Jag tror inte jag förstod hur mycket stryk kroppen hade tagit förrĂ€n första gĂ„ngen jag löpte eller körde ett styrkepass. Jag brukar trĂ€na pĂ„ 105 kilo i bĂ€nkpress men jag kunde inte ens lyfta 80 kilo. DĂ„ fattade jag att kroppen hade tagit mycket stryk, sĂ€ger han.
VÀl till ligastarten senare under hösten hade 27-Äringen ÄterhÀmtat sig och kunde dÄ spela som planerat.
Den senaste veckan har Stegefelt befunnit sig i Eskilstuna för att umgÄs med vÀnner och familj och under torsdagen befann han sig i Stiga Sports Arena för att hjÀlpa till under HK Eskils trÀning.
â Jag var och gymmade, sedan gick jag in i hallen och tog en kaffe. Plötsligt stod jag pĂ„ planen. Jag brukar inte trĂ€na med Eskil men om de behöver hjĂ€lp nĂ€r jag Ă€r hemma sĂ„ stĂ€ller jag gĂ€rna upp, sĂ€ger han.
Det Àr inte mÄnga spelare kvar frÄn hans tid i klubben men vÀnsternian tror att Eskil gÄr en ljus framtid till mötes.
â En gĂ„ng grön alltid grön, det Ă€r sĂ„ det Ă€r. Det Ă€r vĂ€l tre eller fyra spelare kvar som jag har spelat med, resten var nytt för mig. Men det gillar jag. Det Ă€r mycket ungt och det finns mycket tid att bygga pĂ„, det gillar jag.
Stegefelt berÀttar att Eskilstunaklubben har betytt mycket för honom och hans utveckling inom handbollen.
â Guif Ă€r min moderklubb men jag bytte till Eskil rĂ€tt tidigt för att dĂ€r fick jag spela med A-laget. SĂ„ jag spelade med 94:orna och trĂ€nade med seniorlaget sedan gick det vĂ€l rĂ€tt snabbt till att jag fick vara med i A-laget. DĂ€rför kĂ€nner jag rĂ€tt mycket för Eskil. De bromsar ingen handbollstalang, Ă€r du duktig sĂ„ fĂ„r du chansen.
Under Markus Stegefelts tid i Eskil var han med och tog upp klubben i hans hjÀrta frÄn division 1 till Allsvenskan.
â Vi hade ett Ă„r dĂ€r vi bara förlorade en eller tvĂ„ matcher. Det var extremt kul, det var i princip det första jag vunnit ocksĂ„ pĂ„ lite högre nivĂ„. Det var nĂ„got nytt nĂ€r vi fick dricka champagne mitt i gamla Sporthallen. För en ung spelare var det nĂ„got coolt. Ăven om vi hade gĂ„tt upp frĂ„n division 3 till division 2 eller frĂ„n division 4 till division 3 sĂ„ Ă€r det nĂ„got coolt att göra.
Trots det nya tvÄÄrskontraktet med Nordhorn-Lingen stÀnger Stegefelt inga dörrar för en Äterkomst till Eskilstuna i framtiden.
â Hem ska jag, det Ă€r jag ganska sĂ€ker pĂ„. Men vart jag hamnar Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga nu. Jag kan ju skoja lite med gubbarna i Eskil och sĂ€ga att jag kommer hem om tvĂ„ Ă„r och spelar lite, men man vet ju aldrig, jag kanske Ă€r skadad, man vet inte.
â Jag hade jĂ€ttegĂ€rna velat ta pĂ„ mig Eskiltröjan nĂ„gon gĂ„ng i framtiden och spelat, men om jag gör det eller inte vet jag inte. Men det Ă€r inte omöjligt, avslutar han.