Barndomsvännerna ska fylla luckan efter Seger

Nathalie Björn har ett av fotbolls-EM:s svåraste jobb. I skadade Caroline Segers frånvaro är det hon som ska ersätta den svenska lagkaptenen, med 232 A-landskamper under bältet, som ankare på det blågula innermittfältet.

Det går helt enkelt inte, medger den 25-åriga Evertonspelaren.

– Caroline är en fantastisk fotbollsspelare och lagkapten. Jag tror inte att någon kan komma upp i hennes nivå, säger Nathalie Björn.

– Men man kan alltid försöka sträva dit.

Vaksala-fostrade

Under gårdagen tränade Seger för fullt för första gången sedan matchen mot Schweiz i gruppspelet, då hon ådrog sig en hälskada. Men det är tveksamt om Rosengård-mittfältaren är redo att spela från start i kvällens kvartsfinal mot Belgien. Troligare då att det blir Björn som, precis som mot Portugal senast, tar den positionen.

Det är en tuff uppgift för en ung spelare som trivs bäst som mittback. Skönt då att ha sin bästa kompis på armlängds avstånd.

Nathalie Björn och Filippa Angeldahl har känt varandra sedan femårsåldern, de är båda fostrade som en del av Uppsalalaget Vaksalas starka F97-kull. Nu delar de innermittfält i ett Europamästerskap.

– Det är jätteskönt att ha Filippa bredvid mig på mitten, vi känner varandra innan- och utantill, både på och utanför planen. Det är klart att det blir en trygghet för mig när jag spelar mittfältare, att ha henne bredvid, säger Nathalie Björn.

– Jag känner ”Nattis” innantill, vi vet exakt hur den andra spelar och hur man vill ha bollen. Det är klart att det är skönt att vi har den relationen, vi vet varandras egenskaper och vad vi är bra på. Det är en trygghet att vi känner varandra så bra, säger Filippa Angeldahl.

Forskare och förbundskapten

Sveriges förbundskapten Peter Gerhardsson kan naturligtvis se kompiskemin som finns mellan de unga mittfältstalangerna.

Han har till och med "forskat" på saken en gång i tiden.

– Det här är ganska intressant faktiskt. Jag gjorde en grej i några av mina tidigare lag efter att ha tränat dem i några månader. Då fick spelarna sätta upp laguppställningen själva, de kanske fick två–tre formationer att välja på, och sedan fick de sätta ihop laget, säger Gerhardsson.

– Och i de här tre lagen så fick jag uppemot 20 olika laguppställningar. Men det var en sak som stack ut i alla tre lagen. Man hade alltid sin bästa kompis med. Man petade alltid in sig själv naturligtvis, och det är ju bra att man tror på sig själv, men så hade man sin bästa kompis med.

Behövs bara ögonkontakt

Därför blir det kanske lite mindre nervdaller i kväll, trots att både Nathalie Björn och Filippa Angeldahl ska spela en EM-kvartsfinal för första gången.

Så länge de håller ihop känns det mesta nämligen oerhört bekant.

Nathalie Björn:

– Det behövs inte mycket mer än en ögonkontakt eller bara någon gest för att förstå att hon ska följa med i ett anfall eller att jag är bakom henne om hon pressar. Det är sådana där småsaker som gör det enkelt för oss, och att vi hela tiden kan prata med varandra om var ytan finns eller om jag har svårt att droppa ur en yta. Då kan hon säga till mig ”om du gör så här blir det lättare”.

Filippa Angeldahl:

– Det är väl bara en trygghet att vi har varandra, att vi vet exakt. Om man slår bort en boll så vet man att den andra kommer lösa det, eller tvärtom. Det är bara en generell trygghet, att vi har känt varandra såpass längre att vi är trygga med varandra.

Sverige–Belgien inleds klockan 21.00, svensk tid.