Publiken var på helspänn under hela tävlingen.
Erika Håkansson ropar upp namn efter namn. En ryttare lämnar ledet för att tävla. Två ställer sig i kön.
De står där, vissa med skakiga ben, andra med munnar som inte slutar prata förrän det är deras tur.
Svea Lundh, 12, behöver inte vänta länge. Som nia ropas hennes namn upp i högtalarna. Runt staketet står spända föräldrar.
– Är du redo, Svea? säger Erika Håkansson, projektledare för Sweden international horse show, i mikrofonen.
Svea nickar förväntansfull. Sedan är hon i gång. Benen galopperar i högt tempo. Första hindret klarar hon utmärkt. Andra också.
Hon gör exakt det som käpphästhoppning går ut på: att hoppa fort och felfritt.
Direkt efter hoppningen får hon en medalj. Det får alla som är med. Där och då vet hon inte om hur bra det faktiskt gick. Att hon skulle komma topp två och få en biljett till finalen på Strawberry arena i Solna, Stockholm, senare i vinter.
– Det känns kul. Men också lite pirrigt. Jag är jättetaggad, säger 12-åringen.
Dags för nästa ryttare och käpphäst. Varvet är över på under en minut. Samtidigt fylls ledet på med två nya barn. De har lämnat uppvärmningsområdet. Där hjälper de varandra. Filmar. Kollar. Studerar. Tekniken ska vara perfekt. Galoppen utmärkt. Och hoppet högt. Ingenting lämnas till slumpen.
Barn efter barn har hoppat klart. Applåd efter applåd från föräldrarna. Plötsligt tystnar musiken. V75 ska precis börja. En man sjunger om att han vill leva, men också dö i Norden.
Det är över på drygt två minuter. Alla blickar vänds tillbaka. Barnen bryr sig inte om travtävlingen. Inte heller om ponnyridningen. De pratar om käpphästarna. Om hur de tar hand om dem hemma. Matar sin käpphäst, ställer den i boxen, tar ut den i hagen och borstar manen.
Många föräldrar skakar på huvudet. De vill inte svara på några frågar. Men alla tar upp telefonen när det är deras barn tur.
Två pappor pratar om deras barn.
– Hon var så nervös innan, men det gick ju jättebra, säger en av de samtidigt som han skakar överdrivet med benen.
Han heter Björn Jafner, 40. Och han har inga problem att prata. Men han är också tydlig:
– Jag kan inte så mycket om käpphästhoppning.
Dottern Minoo Brown är tio år. Det här var hennes första stora tävling. Hon har redan hoppat klart.
– Hon tycker det är skitkul. Barnens glädje är ovärderlig. Hon rider också och tycker även det är kul.
Intresset för ridning startade i Sundbyholm. Hon fortsatte sedan i Ekeby och när alla andra i ridgruppen pratade om käpphästhoppning följde hon på trenden.
– Det roligaste är att man får göra vad man vill. Man får bestämma över dem. Ingen kommer och säger till hur man måste göra, säger hon.
Minoo Brown med sin pappa Björn Jafner.
I bakgrunden hörs tolv hästar trava. Här går ett sus genom publiken. Erika Håkansson säger snällt:
– Gick det bra?
Hon får en snabb nick till svar. Upp från gräset och vidare till nästa hinder. Ryttarna är bestämda. Ingen känner efter. Allt ska gå snabbt.
Det är det här de tränar för. Vissa flera gånger i veckan. Några har flera käpphästar. Andra är nöjda med en. Det är en betydligt billigare sport än hästhoppning. En käpphäst kan kosta 199 kronor. Men också 20 000.
– Elly är ganska dyr. Hon kostar typ 5 000 och det är för att den är gjord av en speciell skapare, säger Svea Lundh.
Ett vinnande koncept ska inte ändras. Elly får följa med till Strawberry arena. Hotellet betalas av arrangören. De vill att alla som kvalificerar sig ska kunna åka. Oavsett familjens ekonomiska situation.
Totalt är det ett hundratal barn som tävlat. Klasserna är uppdelade i 50 centimeter och 70 centimeter. De är döpta efter höjden på hindren.
Erika Håkansson, med mikrofonen, är projektledare för den stora käpphästtävlingen som pågår runt om i Sverige.
Tävlingen har pågått i över en timma. Många av barnen som redan hoppat har tappat tålamodet. De följer inte sina motståndare med samma spänning längre. Men vänner ska stöttas. Och hon ska höra det. För oftast är det så det är. En tjej. I Sundbyholm är det bara tre killar som ställer upp i tävlingen.
– Killar är generellt väldigt snabba och duktiga. Vi hoppas att det kommer fler killar som ger tjejerna en match, säger Erika Håkansson.
Hon ber om allas uppmärksamhet. Uppvärmningsområdet, som nu förvandlats till ett lekområde där tjejerna ser hur höga hinder de kan hoppa över, stannar upp för första gången.
De två vinnarna som är vidare till 50 centimeters finalen ropas upp.
Svea Lundh får ta ett ärevarv och visa upp Elly till publikens jubel.
Den här dagen har väckt en dröm. Och den har framförallt skapat minnen för ett hundratal familjer.