Millis har svÄrt att hÄlla tillbaka tÄrarna nÀr hon beskriver sin Àlskade pappa.
â Han har varit vĂ€rldens mest positiva mĂ€nniska, jag har kanske bara sett honom arg en gĂ„ng. Han har alltid varit vĂ€ldigt lugn, hjĂ€lpsam och omtĂ€nksam. Han har gjort allt för alla, sĂ€ger hon.
Det Àr en bild som stÀmmer överens med vad folk tidigare sagt och fortfarande tycker.
â Jag lĂ€rde kĂ€nna Sten-Ă ke redan 1978 nĂ€r Göran Bergendorff och jag arrangerade sommarlĂ€ger i Eskilstuna. Sten-Ă ke var med som spelare dĂ„. Han var Ă€ven duktig i golf och vi började spela tillsammans. Han var oerhört vĂ€nlig och en riktig vĂ€n, sĂ€ger den tidigare förbundskaptenen Magnus Johnson till swebowl.se.
1989 tog Sten-à ke Nilsson över Eskilstuna Bowlingcenter ihop med Johan Rundgren och Yngve Bengtsson. Nilsson var sedan med som delÀgare i runt tio Är. Rundgren, som fortfarande driver hallen, minns ocksÄ "Stene" som han kallades i Eskilstuna (runt om i landet gick Sten-à ke under namnet "Stenis") med vÀrme.
â Stene har betytt vĂ€ldigt mycket för mig. Han var en skicklig företagare och var en stor trygghet för Yngve och mig nĂ€r vi tre tog över hallen tillsammans. Ăven nĂ€r han inte lĂ€ngre var med som delĂ€gare fanns han alltid dĂ€r som ett bollplank och det var sĂ„ naturligt att lyfta olika saker med honom, sĂ€ger Johan Rundgren till swebowl.
â Stene tog sig tid för bĂ„de korpspelare och för dem som satsade pĂ„ att nĂ„ den yttersta nivĂ„n. Det var som om han hade en filmkamera i huvudet och han kunde se sĂ„dana detaljer att justera i spelet. Han körde pĂ„ timme in och timme ut.
Dottern Millis, som i princip Àr uppvuxen i bowlinghallen, har sÄklart massor av fina minnen frÄn sin pappa. NÀr det gÀller idrotten Àr en sak Äterkommande.
â Det Ă€r vĂ€l egentligen alla gĂ„nger man varit med om under bowlingtĂ€vlingar eller golftĂ€vlingar nĂ€r han alltid verkat sĂ„ lugn och haft koll pĂ„ allting. Det blev ett litet skĂ€mt att "Sten-Ă ke har koll (utĂ„t)". För i sjĂ€lva verket hade han ibland ingen koll men han sa det för att lugna alla andra, sĂ€ger Millis och tystnar innan hon berĂ€ttar om ett okĂ€nt intresse:
â Han gillade jĂ€ttemycket att laga mat, det började han med pĂ„ Ă€ldre dar faktiskt. FrĂ„n att aldrig ha lagat mat i hela sitt liv blev han jĂ€tteintresserad nĂ€r han var typ 70. Han började laga massor av mat och det Ă€r vĂ€l nĂ„got som kanske inte sĂ„ mĂ„nga vet. Det kĂ€nns som han nĂ€stan alltid Ă€tit nere i bowlinghallen annars.
Sten-à ke Nilsson var en stor eldsjÀl inom svensk bowling och 1998-2000 hade han förbundskaptensrollen för U23-landslaget. Han var Àven ordförande i Svenska Bowlingförbundets elitkommitté under flera Är.
Allt frÄn nybörjare till elitspelare har genom Ären sökt sig till Sten-à ke Nilsson för att utveckla sin bowling. En av dem Àr den tidigare landslagsliraren och numera förbundskaptenen Robert Andersson frÄn Eskilstuna. "Robban" hade Stene som sin första coach.
â Han var en briljant tekniktrĂ€nare. Om spelet inte hade gĂ„tt sĂ„ bra det senaste sĂ„ tog man hjĂ€lp av Sten-Ă ke och han sĂ„g direkt vad som behövdes justeras. Jag har dragit mĂ„nga lĂ€rdomar av honom bĂ„de tidigare i mitt spel och sedan som ledare, sĂ€ger Robert.
Tidigare pÄ 90-talet var Sten-à ke Nilsson landslagsledare för Norge. Som coach i BK Force hade Nilsson en stor del i Eskilstunaklubbens framfart i Elitserien under 2000-talet dÄ det bland annat blev ett SM-silver och en serieseger. Nilsson Äkte Àven till Göteborg för att trÀna spelarna i Team Pergamon under flera Är. Han har Àven varit verksam i IKW/Köping BK.
För tvÄ Är sedan, dÄ han fortfarande var trÀnare, drabbades Sten-à ke av en hjÀrnblödning som inte gick att operera. Han blev dÀrför sÀmre och sÀmre och den allra sista tiden tillbringade han pÄ ett demensboende.
â Det han kommit ihĂ„g Ă€r gamla bowlingminnen och han har till och med försökt lĂ€ra personalen pĂ„ boendet att bowla. De har fĂ„tt gĂ„ i korridorerna och lĂ„tsas att det varit en ansats och kastat ut klot. Han har ocksĂ„ kollat mycket pĂ„ youtubeklipp nĂ€r de svenska grabbarna varit ivĂ€g och spelat tĂ€vlingar, berĂ€ttar Millis Nilsson.
â Ibland var han jĂ€ttepigg och ibland jĂ€ttedĂ„lig. Han kĂ€mpade in i det sista.
Rösten stockas innan Millis fortsÀtter:
â PĂ„ ett sĂ€tt Ă€r hans död det vĂ€rsta som hĂ€nt mig och pĂ„ ett sĂ€tt sĂ„ skönt för att jag vet att han inte tycker det Ă€r vĂ€rdigt eftersom han blev vĂ€ldigt mycket sĂ€mre. Det Ă€r skönt för personen att somna in Ă€ven om man som anhörig inte vill det.
â Han har ju hjĂ€lpt mig med allt jĂ€mt sĂ„ det blir tomt. Vi stod varandra vĂ€ldigt nĂ€ra ocksĂ„.
Nu sitter nog "Stene" pÄ ett moln av omtÀnksamhet i sin himmel, Àter en hamburgare och tar nÄgra klunkar av sin favoritöl samtidigt som han visar Ànglarna hur de ska fÄ ner kÀglorna pÄ bÀsta sÀtt.
Sten-à ke Nilsson blev 82 Är. Han sörjs nÀrmast av dottern Millis, hustrun Gunilla, vÀnner och en hel bowlingvÀrld.