Hans-Olof Wilén och Thomas Simling syntes ofta i lokaltidningarna under sina framgÄngsrika Är tillsammans.
Redan 1959 började Hans-Olof att köra rally ihop med sin lillebror Jan-à ke Wilén som fick lÀsa noterna. Den första tÀvlingsbilen var en Volvo PV. Sedan blev det allt frÄn Mini Cooper till BMW 1602.
â Bland annat lĂ„nade de sin mammas nyinköpta bil, en sĂ„ kallad "hundbuss", och Ă„kte en tĂ€vling, berĂ€ttar Thomas Simling.
PremiÀren i Flen slutade med en dikeskörning men sedan gick det bara bÀttre och bÀttre.
â Min största framgĂ„ng var nĂ€r jag blev klassegrare i SM-tĂ€vlingen KAK-rallyt eller Svenska rallyt som det ocksĂ„ kallades. DM-segrare tre Ă„r i rad Ă€r jag ocksĂ„ stolt över, sa Hans-Olof i en intervju med tidningen inför sin 70-Ă„rsdag.
Han var Àven snabbast i BP-pokalen pÄ hemmaplan tillsammans med kartlÀsaren Simling.
â Jag tror det var första gĂ„ngen en standard B-bil vann den tĂ€vlingen. Vi hamnade till och med pĂ„ förstasidan i tidningen, sĂ€ger Thomas och fortsĂ€tter:
â Jag trĂ€ffade Hans-Olof i januari 1977 nĂ€r vi blev arbetskamrater och började sĂ€lja Toyotabilar. VĂ„r dĂ„varande chef lĂ€t oss bygga en tĂ€vlingsbil och sĂ„ började vi Ă„ka ihop. 1978 byggde vi Sveriges första Toyota Starlet för rally. Den var klar 1979. Det gick ju jĂ€ttebra sĂ„ det var mĂ„nga som blev intresserade och ville lĂ„na vĂ„r bil. Vi byggde en Starlet till men det var den första vi körde mest med.
Vid ett tillfÀlle vann duon totalen i 7-klubbarsserien vilket ocksÄ var en mÀktig bedrift.
â PĂ„ den tiden var det aldrig under 150 startande och vara bĂ€st över sju tĂ€vlingar pĂ„ ett Ă„r var stort. Det var nĂ„got han var vĂ€ldigt stolt över, sĂ€ger Simling och fortsĂ€tter:
â Men "Wille" gick aldrig fram och slog sig pĂ„ bröstet och sa hur duktig han var. Han var en schysst och fin kille. En hedersman. Jag var motsatsen och ville gĂ€rna psyka motstĂ„ndarna. Kombinationen var nog bra.
1979, 1980, 1981 och 1982 var de absolut bÀsta Ären, Ätminstone resultatmÀssigt.
â Han var Ă€ven kĂ€nd för att ha ett fantastiskt vĂ€gminne och trots att han ofta var försiktig kallades han "Vilde Wille". Han Ă„kte vĂ€ldigt brett sĂ„ det sprutade grus. Han var vĂ€ldigt kul att titta pĂ„, en riktig publikfriare. Med den lilla bilen gĂ€llde det att vara snabb in i kurvorna, sĂ€ger Thomas.
â Vi nĂ„dde fantastiska framgĂ„ngar med tanke pĂ„ de resurserna vi hade. "Wille" var en otroligt skicklig chaufför. Han visste inte hur duktig han var pĂ„ att köra bil och han Ă„kte med stor sĂ€kerhetsmarginal. Mitt jobb var att försöka "lura" honom att slĂ€ppa den spĂ€rren.
Thomas blir tyst ett tag och fortsÀtter sedan:
â Inför tĂ€vlingarna fick vi varningar om var vi skulle ha extra uppmĂ€rksamhet pĂ„ strĂ€ckorna. Men jag kom pĂ„ snabbt pĂ„ att jag behövde mörka det för Hans-Olof. SĂ„ nĂ€r vi kom farande pĂ„ vĂ€gen dök en varning upp: "Din jĂ€vel, du har inte varnat", skrek han Ă„t mig.
â "Kör bara", svarade jag ...
â EfterĂ„t brukade vi skratta Ă„t det. Han behövde egentligen inte de dĂ€r varningarna. Han var som sagt sĂ„ skicklig ... vi körde 130-140 tĂ€vlingar ihop och bröt nog bara fem.
Hans-Olof Wilén, som under hela karriÀren tÀvlade för StrÀngnÀs AMS vilket var viktigt för honom, körde allra mest i nÀromrÄdet men har exempelvis Äkt bÄde Dackefjeden i SmÄland och SM-rally i Hudiksvall.
Ett av Ären blev det sÄ mÄnga som 48-49 tÀvlingar dÄ det kunde vara upp till tre pÄ en vecka.
â Jag minns att vi en gĂ„ng Ă„kte tvĂ„ tĂ€vlingar samma dag. Vi vann i Enköping pĂ„ morgonen och sedan blev vi tvĂ„a i Nyköping pĂ„ kvĂ€llen, sĂ€ger Thomas.
â "Wille" var Ă€ven en riktig fena pĂ„ minirally dĂ€r det kunde vara vĂ€ndstrĂ€ckor och eller knixiga banor pĂ„ industriomrĂ„den. Han tyckte allt var kul.
Som ung flyttade Hans-Olof runt i landet med sina förĂ€ldrar (Stellan och Anna) som var krögare. Han bodde pĂ„ flera olika platser och gick i skola i Malmköping, Ăstersund, Ă mĂ„l samt Göteborg.
Hans-Olof slog sig smÄningom ner i StrÀngnÀs dÀr han med sin första fru Mona fick sönerna Carl-Magnus och Lars-Erik.
Under hela 60-talet och en bra bit in pÄ 70-talet Äkte "Wille" i flera olika bilmÀrken. Lillebror Jan-à ke hamnade sÄ smÄningom i Australien dÀr han bodde till sin död i början av 2000-talet.
NÀr klivet tillbaka till bakhjulsdrivet togs i en BMW pÄ det sistnÀmnda Ärtiondet började de stora framgÄngarna komma.
I början av Ättiotalet trÀffade Hans-Olof sin nya stora kÀrlek Karin och flyttade till Eskilstuna. Med Karin fick han barnen John och Pelle. Hela familjen var intresserad av bilsport och Hans-Olof lÀt pojkarna vara kartlÀsare vid 13-ÄrsÄldern för att visa hur det gÄr till att sladda pÄ grusvÀgarna. NÀr grabbarna fyllde 16 bytte de plats och fick visa vad pappa lÀrt dem. Helgerna tillbringades ofta i rallyskogar och depÄer.
â Som barn var vi alltid med och kollade pĂ„ rally och det pratades oftast om rally men det var absolut inget pĂ„tvingat. Det föll sig liksom bara naturligt, sĂ€ger John och Pelle.
â Som kartlĂ€sare och lĂ€romĂ€stare var pappa enormt duktig eftersom han körde rally under hela sin karriĂ€r utan sĂ„ kallade noter. Han följde vĂ€gen med klassisk karta, hade ett otroligt vĂ€gminne och kunde "lĂ€sa vĂ€gen". Han lĂ€rde oss att plocka fram nĂ„got extra om det behövdes för att vinna men samtidigt skulle det vara kul och avslappnat dĂ€remellan. Jag tror bĂ„de jag och John har vĂ„ra bĂ€sta rallyminnen med pappa Ă€ven om han gick oss pĂ„ nerverna ibland, fortsĂ€tter Pelle som nĂ„tt stora framgĂ„ngar inom rally, folkrace och rallycross.
NÀr sönerna började tÀvla pÄ egen hand med egna kartlÀsare och team var Hans-Olof ÀndÄ gÀrna med.
â Han körde servicebuss runt om hela landet för att följa vĂ„r framfart men kanske mest för att bara fĂ„ gĂ„ runt i en rallydepĂ„ en hel helg och trĂ€ffa likasinnade mĂ€nniskor.
Bilar var helt enkelt Hans-Olofs liv. Utöver det egna rattandet var han kartlÀsare. Han jobbade som verkstadschef, bilförsÀljare, hade egen bilverkstad och Äkeri. 2014 gjorde Hans-Olof sin sista tÀvling nÀr han, med Bosse Granfors vid sin sida, fick vara förÄkare i Ekebygropen.
NÄgra Är innan hade Pelle och John köpt tillbaka den allra första "Starleten" till sin pappa. John hÀmtade den i Tierp. Pelle fixade karossen och lacken. Det var förstÄs en speciell gÄva och nÄgot som Hans-Olof blev vÀldigt glad för.
Thomas Simling lÀmnade rallysporten redan efter sÀsongen 1983 men vÀnskapen höll i sig. PÄ Hans-Olofs 80-Ärsdag i april förra Äret sÄgs kompisarna för sista gÄngen och 19 december talades de vid i telefon.
â Det Ă€r jĂ€vligt tungt att han Ă€r borta, sĂ€ger Thomas och tystnar innan han fortsĂ€tter:
â Vi lĂ€rde kĂ€nna varandra vĂ€ldigt bra nĂ€r vi Ă„kte tillsammans. Vi satt mĂ„nga timmar i bilen och pratade om allt. NĂ€r vi trĂ€ffades fysiskt pĂ„ senare Ă„r tog det bara fem-tio minuter innan vi kom in pĂ„ gamla tider och biltĂ€vlingar.
Hans-Olof, som blev 80 Ă„r, drabbades av en hjĂ€rnblödning 29 december och pĂ„ morgonen dagen efter somnade han in pĂ„ MĂ€larsjukhuset i Eskilstuna. 29 januari hĂ„lls begravningen i Ărla kyrka. Under en timme finns det möjlighet att komma och ta farvĂ€l.
â Sedan bjuder vi pĂ„ garagefika hĂ€r hemma pĂ„ FlantsĂ„s GĂ„rd. DĂ„ gĂ„r det Ă€ven att beskĂ„da pappas Toyota Starlet. Garaget stĂ„r öppet och vi har gĂ„rdsplanen som utrymme för att slippa trĂ€ngas i denna pandemi, sĂ€ger Pelle WilĂ©n.
"Wille" sörjs nÀrmast av sin familj, slÀkt och mÄnga rallyvÀnner.