Demokraternas inbördeskrig hotar Bidens agenda

Scenen liknar inget annat. Skanderande aktivister riktar in sig på den demokratiska senatorn Kyrsten Sinema, som föreläser på ett universitet i hemstaten Arizona. Under en paus jagar de in henne på en toalett och försöker övertala henne att stödja presidentens "mjuka" infrastrukturpaket, enligt en video organisationen Lucha (Living United for Change in Arizona) lagt ut på Twitter.

"Sinema har visat noll intresse för sina väljare eller för att möta sina kollegor på halva vägen när det gäller avgörande lagstiftning", säger ledarna för Lucha, Tomas Robles och Alejandra Gomez, i tv-kanalen ABC för att förklara tilltaget.

Både Sinema och president Joe Biden avfärdade protesten som "olämplig". Men det är också en av få saker partikamraterna är överens om.

För dyrt?

Arizonasenatorn Kyrsten Sinema är, jämte kollegan Joe Manchin från West Virginia, nämligen de demokrater som satt sig på tvären mot presidentens jättelika sociala infrastrukturreform. Paketet, värt 3 500 miljarder dollar, innefattar vallöften som klimatinitiativ, betald föräldraledighet, barnomsorg, insatser för äldre samt en utvidgad statlig sjukförsäkring.

Just Sinemas och Manchins motstånd är avgörande, eftersom maktbalansen i senaten är 50-50. Demokraterna kan enbart få igenom reformen om varenda partikamrat ställer sig bakom den och vicepresident Kamala Harris fäller utslagsrösten.

Men för Sinema och Manchin, som båda kommer från konservativa och Trumpvänliga delstater, sitter det långt inne. Båda tycker att paketet är för dyrt, något Sinema sade rakt ut redan i somras. Manchin har flaggat för att en sådan reform får kosta max 1 500 miljarder dollar, att statligt stöd för aborter inte kan vara med samt att man måste börja med att riva upp expresident Donald Trumps skattesänkningar från 2017.

– Skattemässig galenskap, sade Manchin nyligen till webbtidningen Politico om Joe Bidens grundförslag på 3 500 miljarder dollar.

Gisslantagen reform

De båda mittenorienterade senatorernas motstånd får en rad kedjeeffekter som förvärrar en redan giftig situation i Washington DC.

I kongressens andra kammare, representanthuset, är nämligen Joe Bidens andra stora lagförslag, en "hård" infrastrukturreform värd 1 200 miljarder dollar, gisslantaget av Demokraternas progressiva vänsterfalang. Satsningen – som är tänkt att rusta upp eftersatta vägar, broar och hamnar – har redan fått grönt ljus i senaten. I teorin borde det därmed vara enkelt att godkänna den i det demokratkontrollerade representanthuset. Men eftersom ett stort antal unga, progressiva ledamöter tycker att det mjuka paketet är viktigare än de hårda säger de nej till broarna och vägarna – tills den större reformen är i hamn.

Det berövar Joe Biden en välbehövlig lagstiftningsseger och får vissa äldre partikamrater att se rött och morra om "nykomlingar" som inte kan kompromissa.

– De flesta har inte varit parlamentariker så länge och många har varit aktivister. Min bil är äldre än flera av de progressiva, suckade Tennesseedemokraten Steve Cohen nyligen enligt webbtidningen The Hill.

Sinkar även budgeten

Situationen förvärras av viss tidspress. Republikanerna, som av tradition vill se en liten statsapparat, väntas inte ge något stöd alls till det större "mjuka" infrastrukturförslaget. Det enda sättet att få igenom lagstiftningen i senaten är därför att koppla det till statsbudgeten, som genom en särskild teknisk procedur (på engelska reconciliation) kan röstas igenom med enkel majoritet, i stället för de 60 röster som vanligtvis krävs.

Det har Demokraterna redan gjort. Men hopkopplingen innebär att förhandlingarna med Sinema och Manchin även sinkar statsbudgeten – som egentligen skulle ha varit godkänd den 1 oktober då det nya budgetåret startade.

Den stora risken för Vita huset är att käbblet och förhandlingarna drar ut på tiden ända till årsskiftet, då fokus i kongressen förbyts till nästa års mellanårsval. Om Biden då inte fått grönt ljus för sina reformer blir det betydligt svårare för hans demokratiska partikamrater att kampanja.

Och är inte statsbudgeten i hamn till den 3 december – det datum till vilket statens löpande utbetalningar förlängts genom ett kongressbeslut – riskerar Biden dessutom att få en politiskt icke smickrande nedstängning av statsapparaten på halsen.