Det Àr i slutet av semestern den 22 juli 2011 och Lisbeth Kristine RÞyneland stÀdar hemma i Oslo nÀr hon hör en kraftig smÀll. PÄ tv-nyheterna syns bilder pÄ söndertrasade regeringskvarter. En terrorattack, tÀnker Lisbeth Kristine RÞyneland direkt. Hon blir orolig för sin 18-Äriga dotter Synne som Àr pÄ norska Arbeiderpartiets ungdomsförbunds sommarlÀger pÄ UtÞya.
ââJag tĂ€nkte att hon kanske hade Ă„kt hem till Oslo en dag tidigare Ă€n planerat. VĂ€dret var dĂ„ligt och de bodde i tĂ€lt, berĂ€ttar Lisbeth Kristine RĂžyneland, tio Ă„r senare.
Hon sms:ar Synne som svarar att hon sitter i kafébyggnaden pÄ ön och Àr orolig för familjen i Oslo.
ââJag fick lugna henne och förklara att det inte var nĂ„gon fara med oss, sĂ€ger RĂžyneland.
En timme senare kommer rapporterna om skottlossning pÄ ön.
ââJag sms:ade och ringde henne hela eftermiddagen och kvĂ€llen, men fick inte kontakt.
Lista pÄ vÀggen
Lisbeth Kristine RÞyneland tar sig till ett hotell pÄ fastlandet vid UtÞya som fungerar som en uppsamlingsplats för anhöriga och för ungdomar som lyckats fly frÄn ön.
ââDet var kaos. Medier överallt och skadade ungdomar överallt. Ungdomarna hade inga skor men hade fĂ„tt nya vita sockor som blivit blodiga. De satt och höll om varandra.
En lista pĂ„ vĂ€ggen fylls efter hand pĂ„ med namn pĂ„ överlevande. Lisbeth Kristine RĂžyneland tittar gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng â men Synnes namn finns inte dĂ€r. Fem dagar senare kommer beskedet. Synne har kunnat identifieras, bland annat genom en tatuering med texten "kĂ€rlek" pĂ„ hennes arm.
Synne var en av de sista som mördades innan polisen grep Anders Behring Breivik. Hon hade gömt sig bakom en sten i över en timme nÀr han hittade henne, strax efter klockan sex pÄ kvÀllen, och sköt henne med tre skott i huvudet.
ââDet vĂ€rsta Ă€r att tĂ€nka pĂ„ hur rĂ€dd hon var, sĂ€ger RĂžyneland.
ââDe trodde först att hon hade drunknat eftersom hon hade sĂ„ kraftiga skador pĂ„ lungorna, men det visade sig bero pĂ„ Ă„ngest. Hon var sĂ„ rĂ€dd att lungorna blev förstörda.
FrÄn tiden efter dödsbudet minns Lisbeth Kristine RÞyneland bara enstaka fragment.
ââJag var i total chock. Jag var vĂ€ldigt hudlös och samtidigt skulle man ta stĂ€llning till sĂ„ mycket. Begravning, musik, gravsten, papper som skulle signeras.
SÀmre hÀlsa
Lisbeth Kristine RÞyneland tÄl fortfarande inte doften av liljor. De pÄminner henne om tiden efter Synnes död.
ââDet kom massor med blommor. Folk menade ju bara vĂ€l, men liljorna hade sĂ„ stark doft och luktsinnet förstĂ€rks nĂ€r man Ă€r i chock. Jag blev tvungen att flytta ut dem pĂ„ terrassen.
67 mÀnniskor, de flesta ungdomar, dödades pÄ UtÞya i det vÀrsta terrordÄdet i Nordens historia. Tio Är har gÄtt, men omkring 30 procent av förÀldrarna som miste sina barn Àr fortfarande helt eller delvis arbetsoförmögna, visar en ny studie frÄn Senter for krisepsykologi pÄ universitetet i Bergen. TvÄ tredjedelar av förÀldrarna uppger att deras hÀlsa Àr sÀmre Àn före terrorattacken.
ââDet handlar mycket om brutaliteten i det som hĂ€nde, sĂ€ger RĂžyneland.
ââDet kommer ocksĂ„ hela tiden nya triggers, som böcker och filmer. Man fĂ„r ingen ro.
Engagemanget i anhörigföreningen StÞttegruppen etter 22 juli, dÀr hon Àr nationell ordförande, blev ett sÀtt att bearbeta traumat.
ââJag fick bra stöd det första Ă„ret frĂ„n andra medlemmar i gruppen. De som har engagerat sig efter den 22 juli har det gĂ„tt bĂ€ttre för.
Tillbaka pÄ jobbet
RÞyneland valde att ÄtervÀnda till arbetet som it-konsult pÄ halvtid sex mÄnader efter attentaten.
ââJag Ă€r en person som behöver struktur i vardagen. För mig var det bĂ€ttre att vara pĂ„ jobbet.
Hur mycket hjÀlp de anhöriga har fÄtt har varierat. StÞttegruppen etter 22 juli slÄss för att de ska fÄ mer stöd.
ââAnsvaret har till stor del lagts pĂ„ de mĂ„nga kommunerna i Norge, dĂ€r alla inte har rĂ€tt kompetens för traumabehandling, sĂ€ger Lisbeth Kristine RĂžyneland.
ââMĂ„nga anhöriga har upplevt att de lĂ€mnats vind för vĂ„g efter ett Ă„r, men terror tar vĂ€ldigt mĂ„nga Ă„r att bearbeta.
TÀnker inte pÄ Breivik
à rsdagar av attentatet hör till stunderna dÄ smÀrtan Àr som starkast.
ââInför tioĂ„rsdagen visste jag att det skulle bli jobbigt. Men det Ă€r vĂ€ldigt viktigt att vi fĂ„r ut berĂ€ttelsen sĂ„ att det inte hĂ€nder igen, sĂ€ger hon.
ââDirekt efter den 22 juli var det massor med rosor och kĂ€rlek men nu ser vi hĂ„rdare retorik, mer hat och ökande högerextremism.
Under Ären som gÄtt sedan dÄdet har gÀrningsmannen blivit ett alltmer sÀllsynt inslag i norsk media. Lisbeth Kristine RÞyneland skÀnker honom numera sÀllan en tanke.
ââI början hade jag lust att fĂ„ tag i en pistol och skjuta honom. Jag hatade honom sĂ„ mycket. Men efter att han dömdes till livstid bestĂ€mde jag mig för att fĂ„ ut honom ur mitt huvud och det har jag klarat ganska bra. Han Ă€r bara en liten stackare.