Vi vÀlkomnas av den leende hovmÀstaren som ger oss fritt spelrum att slÄ oss ner var vi Àn behagar.
NÀr vi anlÀnder Àr det bara ett sÀllskap till i hela restaurangen. VÄrt besök Àger rum innan lönen hunnit trilla in pÄ de flestas konton. Trots det kommer flera av borden att fyllas under kvÀllens gÄng.
Rivas drinkutbud bjuder bÄde pÄ en del klassiker och nÄgra egna inslag. Vi bestÀller in en Hugo, som har en bra mix av sötma frÄn flÀderlikören och syrlighet frÄn limen. Inte helt olik en mojito men med en flÀdertwist med i mixen.
VĂ„r andra drink, en limoncello spritz, Ă€r dock inte riktigt lika mycket av en fulltrĂ€ff. Med namnet vĂ€ntar vi oss en del citronsmak men hela sĂ€llskapet hĂ„ller med om att citronen hĂ€r Ă€r pĂ„ tok för övervĂ€ldigande â och dĂ„ har Ă€ndĂ„ en av oss en enorm fĂ€bless för citrusfrukten. PĂ„ nĂ„got vis lyckas drinken smaka mer citron Ă€n vad det hade smakat att ta ett bett av frukten direkt.
FörrĂ€tterna vi bestĂ€llt â scampi och getost â kommer in överraskande fort.
Scampins hetta Àr Àven den hyfsat överraskande. Kanske har vi vant oss vid att chilirÀtter pÄ restaurang ofta brukar sakna just hetta. En chilibearneise, till exempel, tycks oftast bara skilja sig frÄn sitt chililösa syskon till fÀrgen. Chilin i den hÀr anrÀttningen Àr dÀrför vÀlkommen, och passar ocksÄ mycket bra som komplement till vitlöken och sojan i marinaden.
Getosten Àr bra, den med. Getosten i sig tycks vara av god kvalitet och Àr fin i bÄde smak och konsistens. Men den serveras ovanpÄ en bit rostat formbröd.
GÄr vi ut och Àter vill vi gÀrna fÄ nÄgot som Àr snÀppet mer imponerande Àn vad vi sjÀlva hade kunnat slÀnga ihop hemma i köket. SÄ en skiva smörstekt surdegsbröd, eller liknande, hade vÀl inte skadat som substitut? Av samma anledning hade vi tyckt att det varit roligt ifall man exempelvis rostat valnötterna, bara för att nÄ den dÀr lilla extra nivÄn av anstrÀngning.
Ăver till varmrĂ€tterna:
Gösen Àr smakrik och fint tillagad. En riktigt hÀrlig fiskrÀtt som lyfter Àn mer av smörskummet (mer sÄs Àn skum i vÄr mening, men vad gör vÀl det?) och skagenröran Àr bÄde vÀlgjord och passar utmÀrkt till.
Lammracksen hÄller samma nivÄ. Det Àr bra kött som Àr lagom mört men som hade kunnat kryddas lite mer. Av sÄserna föredrar vi rosmarinsÄsen, dÄ den röda fetaostkrÀmen Àr lite vÀl tam i vÄrt tycke.
Oxfilén kommer in medium, precis som vi bett om. Vi fÄr föst inte in nÄgon köttkniv vilket gör det svÄrt att tackla köttdetaljen till att börja med.
Den tillhörande klyftpotatisen kommer i form av tre rĂ€tt massiva bjĂ€ssar. De smakar mer som bakpotatis Ă€n nĂ„gon klyftpotatis vi Ă€r vana vid â och vi hade nog föredragit mer "vanlig" klyftpotatis i det hĂ€r fallet. GĂ€rna med lite kryddor och örter.
Men vi Ă€r pĂ„ det hela taget nöjda med vĂ„rt val av varmrĂ€tter. Lite trĂ„kigt Ă€r det dock att samma grönsaker Ă„terkommer som tillbehör i samtliga anrĂ€ttningar. Det Ă€r inget som har förödande konsekvenser för vĂ„r restaurangupplevelse â men aningen mer variation hade varit att föredra.
Till efterrÀtt blir det restaurangens Gino och deras crÚme brûlée.
90-talsklassikern försvinner frÄn vÄra tallrikar utan nÄgra som helst klagomÄl. Detsamma kan dock inte sÀgas om crÚme brûléen.
Till att börja med Àr den lite för fast, vilket förvÄnar oss, dÄ efterrÀtten oftare lider det motsatta problemet och Àr för rinnig. Sedan saknar vi smaken av vanilj. Rent visuellt kan vi se smÄ, smÄ vaniljkorn i rÀtten men smaken av kryddan hittar vi inte. Ytan Àr Ätminstone krispig, fast tyvÀrr gÄr den pÄ nÄgra stÀllen över grÀnsen för som kan kallas krispig. Den Àr helt enkelt brÀnd.
Men, Riva Ă€r â trots nĂ„gra smĂ„ detaljer â ett bra val ifall man kĂ€nner för att lyxa till vardagen i StrĂ€ngnĂ€s. VĂ€rmen frĂ„n personalen kompenserar gott och vĂ€l för de petitesser som inte föll oss pĂ„ lĂ€ppen. Det Ă€r idel leenden och god stĂ€mning frĂ„n de bĂ„da ur serveringspersonalen som passar upp oss under kvĂ€llen.
Det vi hann med (och orkade med) att testa frÄn menyn gjorde oss bÄde sugna och nyfikna pÄ att fortsÀtta utforska restaurangens gedigna meny.