Vi träffar far och dotter på Norra Strandvägen, platsen där scenen med munken och nunnan som sammanstrålar spelas upp (delar av handlingen kan ses på strangnastidning.se).
– Jag tycker det är kul, och intressant att vara involverad i lokal historia, säger Natalie Mörner som länge sysslat med teater men numera studerar i Spanien – något hon tänker fortsätta med i två år till.
Henrik och Natalie har tidigare kamperat ihop i Vasaspelet.
– Det är femte gången jag är med i stadsvandringarna, och den tredje i den här rollen, säger Natalie.
Tidigare var det två munkar som gnabbades med varandra.
– Men när den andra munken, jag vet inte om han vill att jag nämner honom, flyttade utomlands skrev jag om scenen. Det blir en annan typ av skämt, förklarar Henrik Mörner.
– Är det tonårsföräldrar som kommer hit och tittar tror jag att de kan känna igen sig ...
Natalie:
– Ja, här får man vara uppkäftig mot pappa.
De dramatiserade stadsvandringarna, som vidrör delar av stiftsstadens stolta historia, anordnas på torsdagar, premiär 26 juni. Tidningen var dock med vid genrepet.
– Det blir sju torsdagar i år och då spelas scenerna upp till tre gånger per kväll för olika grupper, förklarar Henrik Mörner.
– Kul att kunna roa människor, fortsätter han.
Natalie har varit hemma sedan slutet av maj men inte vrålpluggat inför teater-comebacken
– Innan genrepet hade vi gått igenom scenen två gånger hemma, berättar hon.
– Mycket sitter fast efter några år, inflikar hennes far.
Inklusive barnen i den avslutande brandscenen vid Grassagården ingår totalt 58 personer i ensemblen.
Natalie Mörner bidrar till att sänka medelåldern.
Det torde även skidåkaren (!) Eric Hedegård göra.
– Jag älskar teater, säger 39-åringen som spelar stenkastande hedning.
Carina Eriksson är spindel i nätet för stadsvandringarna.
– Vi är inne på 32:a året. Det kommer att bli jättebra, säger Carina Eriksson och berättar att det är Agneta Lundin som en gång skrev manuset till merparten av scenerna.
Dock inte den om tvätterskan Lotten som en av de verkliga veteranerna, Margareta Meijer, spelar.
– Jag har varit med varenda år, berättar Margareta Meijer.
Att det aldrig är för sent att "hoppa på tåget" är Marie-Louise Magnusson ett bevis för.
– Jag är snart 80 år. Nu har mina kompisar övertalat mig att ställa upp. Vi känner varandra genom körsången, och de vill att jag kommer ut i det sociala livet, berättar Marie-Louise Magnusson.