Det är en uppenbart lättad Zakaria Khashan som sitter vid andra sidan av bordet. Det har gått en vecka sedan han fick veta att Migrationsverket fattat beslutet som ger honom rätt att stanna i Sverige. Han har inte vågat tro på att hans asylansökan skulle beviljas, även om mycket talat för det.
– När mitt juridiska biträde ringde och berättade det trodde jag först att det var ett dolda kameran-skämt. Men sen började jag tänka "vem av mina vänner vet hennes namn?" och då förstod jag att det var sant, säger Zakaria Khashan.
Hans familj kommer från Palestina, men kriget som uppstod när Israel utropades som judisk stat fördrev dem därifrån. Zakaria Khashan, som är 22 år gammal, har levt hela sitt liv i Libyen – som statslös, och därmed utan rättigheter. I början av september förra året lämnade han Benghazi bakom sig. Han reste över Medelhavet tillsammans med 200 andra personer i en trasig båt. Med italiensk mark under fötterna betalade han en människosmugglare 700 euro för att fortsätta genom Europa med bil. Via Malmö och Flen kom han så till Strängnäs, med den första bussen asylsökande som checkade in på det gamla hotellet den 16 september.
– Boendet är bra men väntan har varit jobbig. Jag har försökt vara med i olika aktiviteter, men det har varit svårt för mig att fokusera på något annat än asylprocessen. Det känns som att jag har varit en levande död, säger han.
Med plastkortet som ger honom permanent uppehållstillstånd på plats, tar nu en byråkratisk process vid innan Zakaria Khashan kan bli en del av samhället. En viktig pusselbit är att hitta någonstans att bo. Först efter att folkbokföringen är gjord kan han ta del av bland annat svenskundervisning, samhällsorientering och den statliga etableringsersättningen.
– Om det går vill jag gärna stanna här i Strängnäs, det är en trevlig stad. Annars kanske det blir Stockholm. Jag vill plugga på universitetet.
Kanske, säger han, ska han utbilda sig till jurist och hjälpa asylsökande i den situation som han själv har befunnit sig i fram tills nyligen. Det juridiska biträde som Migrationsverket utsåg åt honom har gjort intryck.
– Hon var verkligen bra. Jag har haft en väldig tur, det finns andra som har haft biträden som inte alls har hjälpt till på samma sätt, säger han.