Mohamed Gulied växte upp i Kenyas huvudstad Nairobi.
Men han har även bott en tid i familjens hemland Somalia.
Det var därifrån han tvingades fly efter en fängelsevistelse i slutet av 1980-talet.
– Jag skulle ha rest till Kanada. Men under ett flygbyte på Arlanda gick jag fel. Jag behövde uppsöka en toalett och hamnade då utanför transithallen, berättar Mariefredsanstaltens chef.
– Så polisen grep mig på bar gärning!
Från flygplatsen fördes Mohamed Gulied till en flyktingförläggning i Upplands-Väsby.
Där fick den nyanlände dela rum med en armenier, en turk samt en irakier.
– Det var som ett hotell!
Nästa anhalt blev Kramfors där somaliern stannade i tre månader.
– Jag fick mitt uppehållstillstånd snabbt.
I Afrika hade Mohamed Gulied arbetat som ekonom.
I Sverige gick han via folkhögskolor och en AMU-kurs i svetsning till akademiska studier i Sundsvall.
– Jag utbildade mig till sociolog.
1999 gick flyttlasset till Mariefred.
– Tanken var att jag skulle doktorera. Men det blev en karriär inom kriminalvården i stället.
Fyrabarnspappan har även arbetat på Hall och i Värmland innan han år 2011 tillträdde sin nuvarande tjänst på Mariefredsanstalten.
– Jag kommer att sluta där 2019 för att gå vidare inom organisationen. En chef ska inte sitta för länge på sin post. Det gäller att både chefen och verksamheten utvecklas.
Tänker du stanna i Strängnäs trots allt?
– Det räknar jag med. Det finns många lämpliga arbetsplatser i närheten som det går att pendla till. Däremot tackade jag nej till ett jobberbjudande från Migrationsverket.
Är du rädd på arbetet ibland?
– Nej, aldrig. Men jag träffar klienter varje vecka även om jag har mitt kontor i ett fristående hus just utanför fängelsemurarna.
Hur är du som chef?
– Jag är bra på att lyssna, vågar fatta beslut, är tydlig och kan återkoppla.
Är du nöjd med lönen?
– Jag klagar inte!
Har du upplevt rasism i ditt arbete?
– Nej, jag är lyckligt lottad. Jag har bra medarbetare och försöker vara en förebild för klienterna. Många anställda har invandrarbakgrund. Det gäller 29 procent av våra fast anställda. Tillsammans behärskar min personal 38 språk.
– Däremot märker jag att rasismen i samhället ökar och jag har bekanta som drabbats. Det blåser obehagliga vindar från både USA och Europa. Hur folk uttrycker sig är oroväckande.
Han pratar hellre om en händelse från Skärholmen 2004.
– En före detta intern kände igen mig och ropade: Mohamed! Sedan gav han mig en stor kram. Den här mannen var tacksam för att jag uppmuntrat honom att studera under fängelsetiden. Mannen, som var armenier, läste in gymnasiet medan han avtjänade sitt straff och kunde så småningom starta ett eget företag.
Politiskt kan man säga att Mohamed Gulied befinner sig i mitten. Redan 1997 började han att sympatisera med centern. Sedan tre år är Strängnäsbon aktiv och partiets andranamn i kommunen bakom Marianne Andersson.
På fritiden gillar Mohamed Gulied bland annat att läsa, titta på fotboll och löpträna.
– De sporter som jag själv provat på är fotboll, tennis och badminton.
Att simma lärde han sig först i vuxen ålder.
– Jag gick en kurs i Fittja 2004. Men nu är jag haj (!) på det.
Brukar du åka på bad- och solsemester?
– Ja i november i samband med min frus födelsedag. Vi har bland annat varit på Cypern, Malta och i Dubai. Jag gillar att resa.
Den här sommaren planerar Mohamed Gulied kortare utflykter till Tallinn och Oslo.
– Så här års vill jag inte åka bort egentligen. Det är så vackert i Sverige.
Hur klarar du vintrarna?
– Jag har anpassat mig och vet hur jag ska klä mig. Men visst kan det vara tungt ibland.
När yrkeskarriären är över kommer han antagligen att slippa snö, is och kyla.
– Min dröm är att vid 62 års ålder flytta till Tanzania. Helst till kuststaden Dar es Salaam. Där vill jag pensionera mig.