– Balett är svårt och jag övar mycket. Det blir flera timmar varje dag, men det är värt det. Jag har fått hoppa in och dansat på en repetition på Kungliga operans stora scen. Det kändes väldigt speciellt.
Vi befinner oss i Vasaskolans aula där elvaåriga Kilian Öhman tidigare tränat dans i André Ekelbergs balettskola. Det är höstlov och utanför fönstret faller snöblandat regn som får de flesta att stanna inomhus. Kilian Öhman bor med familjen på Stora Härnön utanför Mariefred och i dag har han fått skjuts av pappa Tomas Öhman, som också är med. Elvaåringen har dansat sedan han var liten, riktigt liten.
– Vi bodde i Göteborg och jag började med dans strax innan jag skulle fylla tre år. Det var på en dansskola med inriktning på balett och jag tror att jag tyckte att det var ganska kul.
Tomas Öhman beskriver sonens unga år som väldigt livliga. Han och hustrun började ganska snart fundera på någon lämplig aktivitet som kunde passa.
– Han hade redan som liten väldigt mycket energi och den spretade åt alla håll och vi ville hitta något där den kraften kunde kanaliseras inåt och i en riktning. Kilian fick börja på Dansforum i Göteborg och så här efteråt känns det som ett bra val, säger Tomas Öhman.
Till den här terminen blev Kilian Öhman antagen till Kungliga Svenska balettskolan. För att bli antagen på skolan krävas bland annat ett godkänt färdighetsprov i dans inför jury och enligt Skolverket är det i snitt fyra sökande på varje plats.
– Jag har min tidigare lärare André Ekelberg att tacka för mycket. Han har uppmuntrat mig att söka till skolan och det känns som att han har trott på mig hela tiden.
Med antagningen till balettskolan kommer pendling till Stockholm varje dag. Förutom de teoretiska ämnena står också upp till 15 timmars dansundervisning på schemat. En vanlig skoldag åker Kilian Öhman hemifrån vid halv sju på morgonen. Eftersom hans mamma jobbar i Stockholm brukar de ha sällskap på tåget till huvudstaden. Därefter tar han färjan till Södermalm där balettskolan ligger. Strax innan klockan sju på kvällen brukar han vara hemma igen.
– Det är stor skillnad och en väldig ökning av mängden träning. Tidigare hade jag två timmar dans i veckan, nu är det ofta tre timmar varje dag. En dag med mindre än två timmar dans nu känns för lite. När jag började med balett i Strängnäs var jag länge ensam kille i gruppen, nu är vi nio killar i min klass och det är ovanligt många för en klass med 25 elever.
Med den ökade träningsdosen har också muskler och hunger kommit på köpet. Kilian Öhman äter ofta och, som han själv säger, jättemycket.
– Han är stark som en oxe. Han lyfte mig utan problem redan som sjuåring, säger pappa Tomas och ler.
Och ja, det ser onekligen både lustigt och imponerande ut när 33,5 kilo elvaåring med lätthet lyfter i väg med 78 kilo pappa.
– Det är långa dagar, men jag tycker att det är värt det. Dansen ger mig lugn och harmoni. Det känns bra efter ett riktigt träningspass och jag får en speciell känsla i kroppen.
För två år sedan hade Kilian Öhman, vad han själv beskriver, en svacka. Balett var plötsligt inte lika kul längre och han funderade på att lägga av med dansen.
– Jag vet inte varför jag kände så då, men motivationen kom tillbaka. Jag gick på "Killdagen", som arrangeras av Operan, där bara manliga dansare i ensemblen visar prov på sina färdigheter. De varvade balett med streetdance och avslutade med en cool föreställning. Det blev en väckarklocka. Jag tänkte: wow kan det vara så här häftigt. Det har betytt jättemycket för mitt beslut att fortsätta med balett.
Kilian Öhman beskriver känslan i att stå på scen och ta plats som härlig. Uttrycket är jätteviktigt liksom rytm och rörelser.
– Allt vi gör måste vi förstärka. Det kan se helt galet ut från nära håll, men en bit ifrån ser det ofta perfekt ut. Vi har gjort steg från Svansjön och då handlar det både om höga hopp och mycket snurr. Alice i underlandet var den senaste balettföreställningen jag såg. Den var fantastisk och drömmen är att någon dag få göra en av de bärande rollerna i den uppsättningen.
Dansundervisningen är på allvar och lärarna kräver stort fokus av eleverna. Att pyssla med saker som kan äventyra den fysiska förmågan går bort.
– Man måste vara väldigt försiktig med fötterna och att klättra i träd uppskattas inte av våra lärare.
På skolan tränar klassen både klassisk balett och modern dans. Till årskurs sju sker nya uttagningar och om eleven antas till gymnasiet får hon eller han välja inriktning för att specialisera sig på ett danssätt.
– Jag gillar båda väldigt mycket och jag har inte bestämt mig ännu. Det gäller att bli riktigt bra på något av dem. En balettdansör har inte så många år på sig och som 40-åring är man gammal. Det går att få jobb som 18-åring och det siktar jag på. Dans är en hård bransch men hittills har baletten fått mig att må bra både kroppsligt och själsligt. Det hör ihop.