Under onsdagen fick de veta hur uppskattade presenterna blev.
– Jätteroligt, tyckte Simone Nystedt som går i klass 7:1.
Fredrik Olsson, pingstpastor i Strängnäs och med mångårig erfarenhet av hjälparbete i just Moldavien är den som etablerat kontakten, vilket vi skrev om i tidningen den 7 oktober.
Nyligen var pastorn på besök i den lilla staden Edinet för att förmedla de tidiga julklapparna.
Vad som hände på resan fick ett 40-tal elever, berörda lärare plus rektorn Gudmund Rosenqvist veta när Fredrik Olsson efter lunch på onsdagen berättade och visade bilder i Montessoriskolans matsal.
– Det finns 45 elever i åldrarna 7–11 år på den här skolan i Edinet som drivs av pingstkyrkan i Moldavien, förklarade Fredrik Olsson.
– Barnen har det sämre än någon här kan föreställa sig. Var vissa av dem bor är väldigt diffust, andra ingår i stora familjer där alla lever i ett rum som dessutom saknar värme, fortsatte pingstpastorn.
Av förklarliga skäl är inte de här barnen vana vid att någon uppvaktar dem med presenter.
– Era gåvor var otroligt uppskattade på skolan, sa Fredrik Olsson.
Med sig till landet som ligger inklämt mellan Rumänien och Ukraina hade han bland annat halsband, spel och leksakståg – allt tillverkat av sjundeklassare på Strängnäs Montessoriskola.
Populärast var dock ett dockskåp.
– Det rev och slet barnen i. Deras lärarinna bestämde då att ingen skulle få ta med sig dockskåpet utan att det fick vara kvar på skolan.
Barnen var så glada och tacksamma att de ville skicka med något tillbaka till Sverige.
– Så de gick ner på torget där de ställde sig och sjöng för att samla in pengar. Inkomsten räckte till en påse godis värd cirka 20 kronor, sa Fredrik Olsson.
Han fick med sig påsen hem till Strängnäs men dess innehåll nådde aldrig Montessoriskolan.
– Nyligen hade jag ett barnkalas hos mig och nästa dag upptäckte jag att allt godis var uppätet, berättade Fredrik Olsson varpå eleverna brast ut i skratt.
Annars var det mycket allvar som präglade den här stunden.
– Det var tråkigt att höra hur de har det. Men det känns bra att vi har lämnat över saker, säger Felizia Lehtola i klass 7:1.
Tillsammans med gåvorna hade Strängnäseleverna skickat brev på engelska. Kajsa Alm i klass 7:2 valde dock ett annat språk.
– Ryska. Jag fick hjälp av en kvinna som är från Ryssland. Hennes man jobbar här på skolan, säger hon.