21 män och en kvinna har samlats i konferensrummet på Mälarblick. En gång i veckan kommer ett par pensionerade lärare för att ge dem en första introduktion i svenska.
– Det är viktigt att komma in i språket snabbt. Vi märker också att det är efterlängtat. Alla är så glada och tacksamma över att vi kommer, säger Kari Sundell.
När tidningen är på besök är det hon och Marianne Rutgersson som står vid katedern, en tredje eldsjäl som brukar vara på plats heter Monica Bjurling. De är på Mälarblick frivilligt och får inte betalt.
– Det är väldigt givande för en själv. Det är roligt att få använda det vi kan, vi är ju proffs på att undervisa, säger Marianne Rutgersson.
Den här lektionens tema är tid. Veckodagar, månader och årstider repeteras från en tidigare lektion, sedan läggs årtal och åldrar till övningarna. Eleverna arbetar två och två – en ställer frågorna och den andra svarar, sedan byts rollerna – medan lärarna cirkulerar i klassrummet.
– Vi fokuserar på användbara ord och enkla fraser. Vi vill att de ska prata mycket själva, vi trycker mycket på uttalet. Vokaler, intonation och sådana saker, inte så mycket grammatik, säger Marianne Rutgersson.
Eleverna har olika förutsättningar, en utmaning för lärarna är att anpassa sig till de olika nivåerna. Somliga har inte alls gått i skola i sina hemländer, andra är välutbildade. Tiden i Sverige är också avgörande för hur lätt eller svårt deltagarna tycker det är att lära sig det nya språket.
Svårigheten att uttala bokstaven u tycks många ha gemensamt.
– Juni. Juuuni. Den sjätte månaden heter juuuni, säger Kari Sundell och stryker under vokalen på den vita tavlan.
Den timme som är avsatt för undervisningen blir ofta till två. Många nyfikna frågor och viljan att lära mer gör att såväl elever som lärare glömmer klockan.
– Jag önskar att de kunde få så mycket mer undervisning än det vi kan ge. De säger att de vill att vi ska komma varje dag. Men det här är ju ett ideellt uppdrag och vi har sagt att vi håller det på den här nivån, säger Marianne Rutgersson.