Som tidningen har berättat vid flera tillfällen pågår nedskärningar inom skolans verksamheter för att nå en budget i balans. Vårens lönebesked har inte fallit i god jord. Flera lärare har slutat sin anställning inom Strängnäs kommun. Och nyligen sa två rektorer upp sig.
Peter Jedars uppsägning från tjänsten som rektor för Paulinska skolan var droppen som fick bägaren att rinna över, beskriver Eva Hunter som är Lärarförbundets ordförande i Strängnäs. Fackanslutna lärare på skolan bad om ett möte för att få tillfälle att diskutera. Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund gick samman och bjöd in medlemmar över hela kommunen.
Omkring 100 av dem mötte kommunens företrädare i konsertsalen på tisdagen.
– Egentligen borde vi inte sitta så här. Det sänder en konstig signal om att det är "vi" och "ni". Det är ju "vi tillsammans", sa kommunstyrelsens ordförande Jacob Högfeldt (M) som inledde med att berätta om den politiska prioriteringen att få socialnämndens ekonomi på fötter detta år.
– Det var svårt att göra den avvägningen. Men nu, så här långt in på året, ser vi resultatet av det. Vi har kontroll på socialnämndens ekonomi och det är avgörande för att vi ska kunna prioritera skolan 2016.
Utöver Jacob Högfeldt var fem kommunrepresentanter på plats för att svara på lärarnas frågor: barn- och utbildningspolitikerna Patric Johansson (M) och Pia Steensland (KD), kommunchef Per Bäckström, grundskolechef Katarina Holmsten och Pernilla Lejderud från personalavdelningen.
Många frågor ställdes, men flera blev utan svar.
– Kommer vår nästa rektor att få det som Peter Jedar inte fick? Eller kommer han eller hon också känna sig tvungen att sluta? undrade en av lärarna från Paulinska skolan.
– De små byskolorna kostar mycket pengar och försvårar för alla andra skolor. Är det inte ett systemfel? frågade en annan.
Jacob Högfeldt lovade att detta inte var det sista mötet han har med lärarna, och att kommunen kommer att återkomma med så många svar som möjligt.
Några lärare passade på att berätta om sin vardag. En berättade om kollegerna som mår allt sämre som en följd av den stressigare tillvaron. Någon annan berättade om frustrationen över att ha flera barn i klassen som har behov av särskilt stöd – men att bara några får en elevassistent, och det på deltid.
– När inte de är där ska jag vara både assistent och lärare. Samtidigt ska jag undervisa de andra barnen. Jag hinner inte med alla och jag är inte ensam om att känna så.