Den 16 september 2014 steg 35 personer ur bussen med sina tillhörigheter i kraftiga plastpåsar med dragkedja. De hade rest från Migrationsverkets boende i Flen, där de hade varit i några dagar efter sin ankomst till Sverige.
– Jag var skitnervös, minns Mälarblicks platschef Anders Hedqvist, anställd av Bert Karlssons bolag Jokarjo.
– Men vi var ju på väg tidigare under sommaren, startdatumet hade flyttats fram flera gånger. Så vi hade haft en bra startsträcka.
De asylsökande hälsades välkomna av honom, av två avgående kommunalråd och av kommunens asylsamordnare, Helena Edvinsson. Det var i juni som hon fick sitt uppdrag på 50 procent, när Strängnäs kommun förstod vad som skulle komma.
– Det handlade om att ta oss an det på bästa sätt. För min del handlade det mycket om att jobba med kommunens värdegrund, att möta medmänniskor med respekt.
Bland annat tog Helena Edvinsson kontakt med skolor i närheten. När de asylsökande kom till sina rum på Mälarblick möttes de av barnteckningar, äpplen som villaägare i området hade skänkt och en folder som kommunen hade tagit fram, med en karta över närområdet och information om var exempelvis busshållplatsen och biblioteket ligger.
– Det kändes skönt att äntligen få komma igång på riktigt. Vi hade väntat så länge, säger Helena Edvinsson.
Dagen efter kom ytterligare en buss, lastad med 65 personer som bott en tid på ett nu nedlagt asylboende i Oxelösund. Därefter fylldes boendet på med asylsökande, allt från ett par stycken till mindre grupper åt gången. De första fem–sex månaderna passerade utan större problem, berättar Anders Hedqvist.
– Men sedan, när det inte händer något i asylprocessen, blir det tufft. Många tappar modet och har svårt att motivera sig att fortsätta läsa svenska eller engagera sig, säger han.
Jokarjos boendevärd på Mälarblick, Sheila Kjell, fyller i:
– Det märks att många mår dåligt. De är mer på rummet och deltar inte i aktiviteter. En del kanske hade hört talas om att Sverige har en generös flyktigpolitik, men jag tror inte att de varit helt förberedda på att processen tar så lång tid, säger hon.
Den psykiska ohälsan har visat sig på fler sätt, berättar Sheila Kjell och Anders Hedqvist. Några av de asylsökande har haft självskadebeteende. Vid några tillfällen har fönsterrutor slagits sönder och hotfulla situationer uppstått. Vid ett tillfälle har slagsmål utbrutit mellan de boende, det var i slutet av augusti då en fotbollsmatch urartade och en person drog kniv.
Sheila Kjells positiva minnen från det gångna året väger dock tyngre, berättar hon.
– Jag kommer aldrig glömma julen. Vi slog in paket och hade paketutdelning, och doktor Mohammed var tomte, säger hon och skrattar.
Människor bor på Mälarblick bara tillfälligt, i väntan på att få ett "ja" eller "nej" som svar på sin asylansökan. Hittills har omkring 600 personer checkat in. I dag bor 320 personer på det gamla hotellet – ungefär 100 av dem har bott där sedan boendet var nyöppnat. Somliga har fått uppehållstillstånd men saknar eget boende, andra har fått avslag och väntar på att avvisas medan en del fortfarande väntar på besked om framtiden.
– Jag är gammal och har haft många olika jobb, men jag måste säga att det här året är ett av de mest lärorika och inspirerande i hela mitt liv. De här människorna har tagit beslut som vi inte ens är i närheten av; att fly från sitt hem till ett land de inte vet något om. Det krävs en hel del av en människa för att klara av det, säger Anders Hedqvist.