De prisas för sin fotbollssatsning för nyanlända

Tosteröparet Lenita och Henrik Lannér får ta emot utmärkelsen årets Rädda barnen-vän i samband med ljushögtiden i domkyrkan på lördag.– De är ett par värdiga vinnare som gör det där extra på sin fritid, säger Annika Stenström som är ordförande i Rädda Barnen i Strängnäs.

Strängnäs2016-12-05 19:32

Nästan direkt efter det att familjen Lannér flyttade till Strängnäs och Tosterö, sommaren 2015, började de fundera på att engagera sig i en idrottsförening. Sagt och gjort, det blev Aspö IF som fångade deras intresse och i våras vände de sig till ungdomar på asylboendet Mälarblick för att kolla om det fanns något intresse för att spela fotboll. Det gjorde det.

– På den första träningen kom det 60 ungdomar, de flesta från Mälarblick och olika hem för vård eller boende i Strängnäs, berättar Lenita Lannér som tillvardags jobbar som idrottskonsulent på Sörmlandsidrotten i Eskilstuna.

Ungdomarna är i åldrarna 16–19 år och de allra flesta kommer från Afghanistan, Iran, Irak och Syrien.

– Vårt pojkar-99 lag hade för få spelare så det här blev ett välkommet tillskott. Intresset för att vara med och träna har varit jättestort och till slut tog vi ut 20 spelare till laget i högsta juniorserien. De som inte fick plats i det laget får vara med och träna och spela i vår interna Aspöliga, säger Lenita Lannér.

Hur funkade det rent praktiskt med så många nya spelare på en gång som kanske inte är helt hemma på språket?

– Oj, det var väldigt rörigt till en början. Då var det lite kaosartat och nära slagsmål några gånger. På våra första matcher var det spelare som fortfarande inte kunde offsideregeln och det blev en del gula och röda kort, men sen blev det sakta bättre. Tränarna Abbas Yaqubi och Nicklas Brates insatser har varit ovärderliga, liksom all hjälp från Koorosh Ahmadi. Utan dem hade det här inte fungerat, säger Lenita Lannér.

Vad betyder det att få utmärkelsen årets Rädda barnen-vän?

– Vi blev jätteglada, men jag tror att det finns många här i kommunen som förtjänar att få priset.

Lenita Lannér berättar att förra höstens massiva flyktingström blev en väckarklocka som fick dem att engagera sig frågan

– Vi kan inte åka till Syrien och stoppa kriget men vi vet hur man kallar till ett möte och organiserar idrott, säger hon.

Lennita Lannér är dock lite orolig för framtiden. Familjen väntar tillökning i februari och då kommer fokus ändras en smula.

– Jag kommer nog inte kunna lägga samma tid och engagemang på ungdomarna, men det finns förhoppningsvis andra krafter som vill rycka in. Jag hoppas så klart att det ska bli en bra fortsättning för laget.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om