Jennie Engdahl stupade pÄ kort tid vid samma passage i 4,6-kilometersspÄret. "Jag skrapade armbÄgar, knÀn och handflator."
Han bor pÄ Nyponstigen i Finninge, med andra ord alldeles i nÀrheten av den skog dÀr vi trÀffas nÀr mÄndagseftermiddagen Àr pÄ vÀg att övergÄ i kvÀll.
Med sig har han hustrun Jana Wallin och deras kompis Jennie Engdahl.
Det var sedan Jana Wallin den 1 oktober kommit hem rejÀlt blÄslagen som Ulf Wallin kontaktade tidningen.
Han skickade ocksÄ bilder pÄ en trasig mobiltelefon och ett blödande knÀ.
â Det var en jĂ€ttevurpa, sĂ€ger Ulf Wallin.
â Jag fick hjĂ€lp upp av en man, jag var ute ensam den gĂ„ngen och sprang, tillĂ€gger hans fru.
Förutom knÀt tog ocksÄ axeln, revben och ena sidan stryk.
â Hon hade ont i Ă„tta dagar, sĂ€ger Ulf Wallin som tillĂ€gger:
â Jag Ă€r irriterad över alla rötter och stenar som sticker upp ur spĂ„ret och kan bli riktigt förrĂ€diska, inte minst i samband med regn.
Jennie Engdahl har ocksÄ fÀrska minnen av att falla handlöst i elljusspÄret.
â Ja, jag ramlade tre gĂ„nger pĂ„ exakt samma stĂ€lle, det var i mĂ„nadsskiftet majâjuni. Man mĂ„ste verkligen ha huvudet pĂ„ skaft, Ă€r man inte uppmĂ€rksam Ă€r det lĂ€tt att snubbla, sĂ€ger Jennie Engdahl.
â Jag skrapade upp armbĂ„gar och handflator.
Bland annat fick mobiltelefonen ta smÀllen nÀr Jana Wallin föll handlöst i elljusspÄret.
BÄde hon och Jana Wallin har sannolikt sprungit pÄ en sten och av den anledningen förlorat fotfÀstet.
â UnderhĂ„llet borde kunna vara bĂ€ttre, sĂ€ger Jennie Engdahl som regelbundet trĂ€nar i Stadsskogen.
Civ Palmgren, 81 Är, Àr en annan StrÀngnÀsbo som uppskattar skogen mer Àn sjÀlva underlaget.
Nyligen var hon med om en otrevlig incident nÀra starten, vid Kvitten.
â Ja, jag halkade pĂ„ en rot och föll handlöst. Ansiktet tog hela smĂ€llen, sĂ€ger Civ Palmgren.
Hon berÀttar att vÀnliga mÀnniskor tog hand om henne men att hon fick en hel del skrubbsÄr.
Jana Wallins knÀ efter hemkomsten frÄn skogen: "En man hjÀlpte mig upp i spÄret."
â VĂ€rst var det med lĂ€ppen, dĂ€r fastnade det grus. I en vecka gick jag omkring med ett stort plĂ„ster.
Civ Palmgren tycker att spÄren blivit sÀmre efter den senaste veckans regnande.
â Men jag tĂ€nker inte sluta gĂ„ i Stadsskogen. Jag hĂ„ller min man i handen och tittar envist ner i marken för att inte rĂ„ka ut för en ny olycka.
Ăven Irma Andersson, ocksĂ„ pensionĂ€r, stĂ€ller sig frĂ„gande till standarden pĂ„ spĂ„ren i det populĂ€ra rekreationsomrĂ„det.
â Vi Ă€r ute ofta. DĂ„ möter vi mycket mĂ€nniskor, inte bara pensionĂ€rer, Men jag mĂ„ste sĂ€ga att underlaget Ă€r bedrövligt. Det stora problemet Ă€r rötterna, som gör att man löper stor risk att ramla vid vĂ€ta.
Jennie Engdahl: "KÀnner mig otrygg nÀr belysningen inte fungerar."
Har du sjÀlv drÄsat i backen?
â Ja, flera gĂ„nger. Men som tur var utan att bryta nĂ„got. Nu gĂ€ller det verkligen att rikta blicken nerĂ„t, svarar Irma Andersson som tillĂ€gger att: "motion Ă€r viktigt för folkhĂ€lsan."
Ulf Wallin skulle vilja se drastiska ÄtgÀrder:
â Prio ett Ă€r att elljusspĂ„ret Ă€r i bra ordning. Men dĂ„ krĂ€vs en ny vĂ€gbank av grus och sedan helst flis ovanpĂ„.
Hur tjock vÀgbank behövs?
â PĂ„ sina hĂ„ll 15â20 centimeter. SpĂ„ret ligger alldeles för lĂ„gt nu. Det Ă€r sĂ€kert mĂ„nga fler Ă€n de vi kĂ€nner till som vurpat.
Jennie Engdahl har Àven noterat att flera lampor i elljusspÄret varit ur bruk pÄ sistone.
Stenbumlingar av det hÀr slaget kan ligga lösa i milspÄret.
â Det rĂ€cker att belysning saknas pĂ„ en plats sĂ„ blir det vĂ€ldigt mörkt. Jag kĂ€nner mig otrygg helt enkelt.
Ulf Wallin hade förhoppningar om att anslutningsstigen frĂ„n omrĂ„det dĂ€r han bor och fram till tjĂ€rnen Ălgbrunn skulle bli jĂ€mnare och förses med belysning, nĂ„got som kommunen ocksĂ„ pratade om kring 2013.
â Men i stĂ€llet sattes det upp tvĂ„âtre stolpar bakom Kantarellstigen. Jag tror inte att speciellt mĂ„nga vĂ€ljer den vĂ€gen.