Det var i mars förra året som den 94-åriga kvinnan avled. Hon hade tillbringat sina sista år på Kristinagården där hon bott i ett rum med kokvrå. Direkt därpå ställdes den anhöriga inför kravet på utflyttning inom tre dagar efter dödsfallet, allt enligt ett beslut av socialnämnden.
– Det känns både orimligt och respektlöst mot anhöriga. Det här är ett beslut som fattats trots att de boende har kontrakt med en månads uppsägningstid, säger kvinnan som är anhörig till den avlidne.
Kvinnan, som själv inte bor i kommunen, är irriterad och upprörd över kommunens riktlinjer och efterlyser "ett mer rakryggat agerande" från socialnämndens sida. Hon vill att nämnden ändrar beslutet och informerar anhöriga om att det är hyreskontraktet med en månads uppsägningstid som gäller.
– Efter ett dödsfall orkar man inte agera. Sådant här tär på en. Den sista tiden åkte jag fram och tillbaka till Strängnäs och vakade. När jag satt vid dödsbädden påtalade personalen att jag förväntades flytta ut hennes bohag inom tre dagar efter dödsfallet. Det var till och med så att påpekandet gjordes inför min döende nära anhörig, säkert i tron att hon inte kunde uppfatta vad som sades.
I de riktlinjer för biståndshandläggning som socialnämnden i Strängnäs har står bland annat att läsa att "det är av stor vikt att socialkontoret använder platserna på särskilt boende på ett resurseffektivt sätt" och "vid utflytt ska lägenheten vara tömd inom två dygn". I en rutinskrivelse avseende flytt från särskilt boende har dessa riktlinjer mildrats en aning till "vid utflyttning ska lägenheten plockas ur av hyresgäst eller dess företrädare så snart som möjligt, helst inom tre dagar".
– Ska man behöva böna och be om mer tid? Till slut fick vi tio dagar och visst de tog inte ut full hyra för den sista månaden, men det känns inte bra.
Den anhöriga kvinnan har övervägande goda erfarenheter av Kristinagårdens personal och har varit nöjd med både deras omtanke och bemötande. Nämndens riktlinjer om snabb utflyttning vid dödsfall är något som hon tror pressar personalen och enligt henne var de märkvärt besvärade av situationen.
Hon tycker att socialnämndens beslut och chefernas godkännande av hanteringen av beslutet har medfört en stor kränkning.
– Var finns etiken i detta? När jag satt med en döende anhörig så tvingade beslutet mig, i stället för att vara i stunden, att fundera över hur jag skulle klara av en flytt inom tre dagar.