HÀndelserna utspelade sig i november förra Äret.
à klagaren hÀvdade att kvinnan, pÄ vÀg till StrÀngnÀs för att trÀffa en vÀn, hade vinglat lÀngs med riksvÀg 55 och vid flera tillfÀllen hamnat i motsatt körriktning. Det menade Äklagaren i sin tur hade lett till att hon vid ett tillfÀlle stött in i en annans bil och skadat sin sidospegel, för att dÀrefter ha avvikit frÄn platsen.
Enligt kvinnan sjÀlv hade hon stannat vid vÀgrenen för att tala med den andra bilisten, men ansÄg att personen hade fortsatt köra vidare utan att stanna till.
Senare fick hon punktering pÄ ett dÀck och körde ut till sidan av vÀgen i höjd med MerlÀnna. Vid det tillfÀllet blev hennes bil pÄkörd av en annan person. De skador som Äklagaren hÀvdade att hon hade orsakat var i sjÀlva verket resultatet av att hennes bil hade blivit pÄkörd.
TingsrÀtten ansÄg inte att Äklagaren kunde stÀlla det utom rimligt tvivel att kvinnan hade gjort sig skyldig till vÄrdslöshet i trafik och smitning frÄn trafikolycksplats.
Den berÀttelse som kvinnan lyfter fram motsÀger Äklagarens version och bedöms av tingsrÀtten som trovÀrdig. Det vittne som hördes i mÄlet motsÀger inte heller kvinnans berÀttelse.
DÀrför menar tingsrÀtten att Ätalet ska ogillas i sin helhet och kvinnan frias pÄ bÄda Ätalspunkterna.