Corren skrev härom dagen att årskurs fem på en skola i Ödeshög lottade fram en pojke som årets lucia i klassen. Detta bekom inte klasskompisarna, men enligt Corren reagerade föräldrarna starkt när de fick beskedet att årets lucia inte skulle vara en flicka.
Trots protester står skolan fast vid valet; att lära ut vad jämställdhet och demokrati handlar om hör till skolans uppdrag, säger läraren Anna Wissman till tidningen.
En liknande situation uppstod när elvaåriga Uma Lindström på grund av sitt kön inte fick vara tomte i luciatåget på sin skola. Lärarna förklarade att pojkarnas röstlägen gjorde att tomterollerna reserverades för dem. Allt detta enligt Aftonbladet.
Samma tidning skrev om tioårige Mio Karlsson från Laxå som ville vara pepparkaksgubbe i sin skolas luciatåg. Han fick nobben. Först sa pojkens mamma att pepparkaksgubben hade tagits bort ur tåget eftersom någon kunde bli stött.
Sedan förklarade skolan sitt ställningstagande med att pepparkakssången inte skulle finnas med i tablån. Därför skulle det inte hellre vara några pepparkaksgubbar med. Mio Karlsson fick för övrigt vara pepparkaksgubbe till slut.
Men bortsett från debaclen med luciatågen och historier som rasister ofta passar på att kidnappa och förvränga så att det passar deras syften, tycks det som om intresset för luciatraditionen helt enkelt är på väg att minska. Särskilt gäller det kommunernas officiella lucior.
En orsak kan vara att föreningars ideella eldsjälar inte orkar brinna längre för arrangemanget. En annan orsak är förstås att det inte går att få ihop tillräckligt många kandidater.
Tiden och samhällsutvecklingen tycks helt enkelt tala emot en framtid för stora, officiella luciahögtider.