MÄnga fÄglar, som blÄmesen, gillar talgbollar. Men Àr det kallt ute kan de bli för hÄrda för fÄglarna.
Hos fröförsÀljare Àr det stor efterfrÄgan pÄ vildfÄgelfrö just nu.
â Vi sĂ€ljer fĂ„gelfrö Ă„ret runt, men nu Ă€r det riktigt mycket. Sedan det blev kallt sĂ€ljer vi jĂ€ttemycket. Men vi pratade om det hĂ€r, att till viss del kan det nog ha med pandemin att göra, mĂ„nga sitter hemma och tittar pĂ„ fĂ„glarna i trĂ€dgĂ„rden, sĂ€ger Solveig Tornler, som arbetar pĂ„ Stigtomta kvarn, som sĂ€ljer mĂ„nga sorters djurfoder.
Till vildfÄglarna Àr det i första hand vanligt solrosfrö och blandfrö som efterfrÄgas i butiken.
â Men det som slagit senaste Ă„ret Ă€r skalade frön. Man fĂ„r mycket mindre skrĂ€p under fĂ„gelmataren nĂ€r fröna Ă€r skalade. Det har blivit en riktig storsĂ€ljare.
De vanliga talgbollarna, numera ofta utan nÀt, har fÄtt konkurrens av "gourmet-talgbollen", berÀttar Solveig Tornler.
â Vi började lite smĂ„tt att ta hem dem i fjol, men nu sĂ€ljer vi dem hinkvis. Det Ă€r mer nötter i dem, de ska vara lite lyxigare. Vi sĂ€ljer mycket jordnötter ocksĂ„, Ă€ven nĂ„gra som matar ekorrar köper dem.
Torsten Andersson, medlem i Katrineholms-VingÄkers ornitologer, matar fÄglar nÀra fÄgeltornet vid NÀsnaren i Katrineholm hela vintern. Den hÀr dagen har han sÀllskap av Krister Andersson, ocksÄ aktiv i föreningen.
â Idag har jag med mig solrosfrö och jordnötter. Det gĂ„r fem till tio kilo frö i veckan och ett par kilo nötter i veckan. Ibland har jag haft lite ister och svĂ„lar, men de Ă€r svĂ„rare att fĂ„ tag i.
Till utfodringen kommer mÄnga blÄmesar, men ocksÄ talgoxe, svartmes och entita. I trÀden sitter tre större hackspettar och vÀntar pÄ att mÀnniskorna ska bli klara, sÄ det blir lugnt runt matbordet.
Krister Andersson och Torsten Andersson fyller pÄ fÄgelmat vid utfodringen i Katrineholm.
Niklas Aronsson, fÄgelexpert som skrivit boken "Mata fÄglar", sÀger att solrosfrö Àr bra fÄgelmat att satsa pÄ.
â FĂ„glarna vill ha energi, fett och protein. Rödhaken kan inte knapra pĂ„ solrosfrö, den har för liten nĂ€bb, men den kan alltid fĂ„ i sig smulor efter att en annan fĂ„gel Ă€tit fröet. Det kanske blir lite ensidigt med bara solrosfrö. Jag skulle föreslĂ„ Ă€pplen, som koltrastar, blĂ„mes och sidensvans tycker om. Man kan halvera Ă€pplena och sĂ€tta dem pĂ„ en pinne.
Jordnötskorgen med sittpinnar underlÀttar för fÄglarna.
Större hackspett gillar jordnötter, fett och talg. Ofta hör man att fÄglar inte ska ha bröd.
â Men bröd Ă€r variabelt, fullkornsbröd Ă€r bĂ€ttre, till exempel. Salt Ă€r inget problem i fĂ„gelmat. Dels behöver fĂ„glarna salt, dels Ă€r det inte stora mĂ€ngder.
Matar vi dÄ fÄglarna för vÄr egen skull, för att det Àr fint med fÄglar i trÀdgÄrden, eller skulle fÄglarna ha svÄrare att överleva utan matningen? Niklas Aronsson delar in fÄglarna vid fÄgelbordet i tre grupper: övervintrarna, chanstagarna och invasionsfÄglarna.
Ăvervintrarna, som talgoxe, blĂ„mes och större hackspett, Ă€r i Sverige hela Ă„ret och hittar mat, de Ă€r anpassade till klimatet. Chanstagarna dĂ€remot, dit bland annat koltrast och rödhake hör, flyttar ofta söderut, men kan ocksĂ„ chansa och stanna kvar. Ăr vintern mild och de överlever kan de vĂ€lja hĂ€ckningsplatser först, med bĂ€ttre förutsĂ€ttningar för att föda upp ungarna.
Större hackspett hör till de ganska vanliga gÀsterna vid fÄgelborden i Sörmland.
â Med nĂ„gra milda vintrar pĂ„ raken kommer antalet koltrastar att öka. Men plötsligt kommer en sĂ„n hĂ€r kall vinter. Den Ă€r de inte anpassade för, dĂ„ Ă€r de vĂ€ldigt beroende av fĂ„gelmatningen.
Den tredje gruppen vid fÄgelbordet kallar Niklas Aronsson för invasionsfÄglarna. Dit hör bergfink, sidensvans och grÄ- och grönsiska. De kan flyga mycket lÄngt i stora flockar för att hitta just sin specialföda, som bokollon för bergfinken och björkfrö för grÄsiskan.
â Men de kan Ă€ta vid fĂ„gelborden om deras specialföda saknas.
Men det finns faktiskt ocksÄ arter som kan missgynnas av matning. Dit kan talltitan höra, som stannar inom sitt revir hela Äret. För att överleva vintern hamstrar talltitan förrÄd under högsommar och höst, förrÄd som dock plundras av talgoxar. NÀr talltitans förrÄd Àr decimerade flyttar talgoxen vidare till fÄgelborden, som bidrar till att den arten stÀrks, pÄ talltitans bekostnad, berÀttar Leif Carlsson, vice ordförande i ornitologiska klubben i Eskilstuna.
Talltitan fÄr det besvÀrligt pÄ vintern, om talgoxarna fÄtt tag i dess vinterförrÄd. Talgoxarna som art gynnas av fÄgelmatningen, medan talltitan fÄr det jobbigare ju fler talgoxarna Àr.
â Talltitan fĂ„r ett elĂ€nde nu pĂ„ senvintern. Det Ă€r ingen produktion i naturen och talgoxarna har plundrat förrĂ„den.
Med det sagt, vill dock inte Leif Carlsson avrÄda frÄn fÄgelmatning.
â Det Ă€r jĂ€ttekul att ha fĂ„glarna intill sig. Det Ă€r allra roligast med nyfikna barn. Man kan sĂ€tta namn pĂ„ de olika arterna vid fĂ„gelbordet, berĂ€tta och beskriva, bejaka barnens nyfikenhet. Det kan de bĂ€ra med sig hela livet, sĂ€ger han.