Det är Östra Sörmlands gruvförening som står bakom det årligen återkommande arrangemanget.
– Vi är över 100 medlemmar, kring tio av oss håller koll på milan under de här dagarna. Det hade gärna kunnat vara några till, säger Maj Wahlberg, en annan entusiast som bor alldeles i närheten av Skottvång.
Sedan premiären i början av 1990-talet har hon inte missat en enda kolmila.
– Antingen är jag idealist, eller också idiot. Skillnaden är ju hårfin, säger Maj Wahlberg och ler.
Vi träffar henne, Lars-Uno Sjöberg och föreningens ordförande Åke Agneflo en fantastiskt vacker julikväll.
En generös bryter igenom lövträden och det är alldeles vindstilla vid milan.
Lite mer än en handfull personer från föreningen uppehåller sig vid anläggningen.
Några besökare tittar också förbi.
– Vi som är här och håller koll arbetar i tolvtimmarspass, berättar Lars-Uno Sjöberg.
– Det är alltid minst två personer på plats, förklarar Åke Agneflo.
Är det okej att sova en stund på natten?
– Vi har fyra bäddar i vår stuga och någon timmes sömn kanske det kan bli.
Alla milor i Skottvång utom en har begåvats med kvinnonamn.
I fjol hette hon Monika – i år är det Gerd som gäller.
– Lars-Uno Sjöberg utsågs till årets milkung. Sedan fick han i uppdrag att tända milan och namnge henne, berättar Åke Agneflo.
Varför just Gerd?
– Den saken tycker jag att Lars-Uno ska få hålla hemlig.
Man kan förstås undra varifrån intresset kommer? Lars-Uno Sjöberg har det så att säga i blodet.
– Min pappa kom hit från Småland på 1930-talet och jobbade på sågverk. Då fick han vara med om att kola avskrädesvirke.
Trots den intensiva värmen och den rökfyllda luften trivs Lars-Uno Sjöberg med att utföra sina sysslor kring Gerd.
– Jag är hellre här och arbetar än går omkring och säljer lotter åt föreningen.
Den kol som milan genererar säljs. Monika gav till exempel 20 kubikmeter.
– Grillkolen ger oss en ganska bra inkomst, vissa köpare kommer hit med släpkärror. Vi använder pengarna till att utvidga området, bland annat har vi byggt museum och vandrarhem, konstaterar Maj Wahlberg.
Årets kolarvecka går preliminärt i mål på torsdagen.
– Det blir som att läcka locket på en grill. Glöden finns kvar länge, konstaterar Lars-Uno Sjöberg apropå släckningen.
Maj Wahlberg tycker att det kan vara rent magiskt att vistas vid en kolmila.
– Speciellt i skymningen och gryningen, vattenångorna från milan i kombination med solstrålarna. Dessutom har vi en härlig gemenskap i föreningen, vi är som en stor familj.
– Det finns en viss mystik här, inflikar Åke Agneflo.
Mycket talar för att traditionen med en kolmila i Åkers bergslag håller i sig 2017.
– Förberedelserna startar redan i september–oktober, berättar Lars-Uno Sjöberg.
EK-TV
Intervju med två eldsjälar i Skottvång.