Anna bor i Strängnäs kommun tillsammans med make och två barn.
Hon heter egentligen någonting annat men vill inte uppge det på grund av den oro och olust hon känner.
‒Jag blev jäkligt skrämd av några män, de kändes så hotfulla, säger Anna och fortsätter:
‒Risken finns ju att de är kvar i kommunen.
Torsdagen den 22 juni hade Anna varit på Coop forum i Solberga och handlat.
När hon strax senare skulle svänga ut på motorvägen vid Biskopskvarn hamnade Anna bakom en blå bil, som körde väldigt sakta.
‒Då jag höll på att köra om den bilen kom en vit skåpbil upp alldeles bakom mig. Skåpbilen, en Mercedes Benz, la sig alldeles för nära.
Kort senare var mardrömmen ett faktum.
Skåpbilen, i vilken det satt tre män som Anna uppskattar till 40–45 år, försökte preja ner henne i diket.
‒Sen slog den av på farten och ställde sig snett framför mig. Då var det sjukt nära en krock, säger Anna.
‒Två av killarna hoppade ut ur bilen. Men jag lyckades få en lucka och sticka därifrån.
Faran var dock inte över. Skåpbilen fick upp farten samtidigt som Anna larmade polisen på 112.
‒Jag var panikslagen – det är livsfarligt att preja folk på motorvägen. Jag satt och skakade bakom ratten och körde så fort jag kunde. Säkert bröt jag mot hastighetsbegränsningarna.
Vad sa polisen?
‒Att jag tvärt skulle svänga av från motorvägen utan att blinka. Det gjorde jag också och lyckades lura förföljarna som fortsatte rakt fram!
Anna åkte inte direkt hem utan stannade på en parkeringsplats för att gråta och möjligen invänta polis.
Någon polis kom dock inte och polisanmälan gjordes inte förrän den 29 juni.
‒Det måste ha blivit ett missförstånd mellan "Anna" och den hon pratade med. Men nu är händelsen anmäld. Brottet rubriceras som vårdslöshet i trafik och framkallande av fara för annan, säger Yvonne Sjöö vid Strängnäspolisen.
Finns det fler händelser av samma typ i våra trakter?
‒Ja, det var faktiskt en tjej som tidigt i söndags morse blev förföljd av tre bilar samtidigt på E 20 utanför Eskilstuna. Henne har jag också pratat med.
När Anna kom hem förra torsdagen larmade hon in sig och ett av barnen i sitt hus och ringde på sin mamma.
‒Och så grät jag, förklarar hon.
Hur har jakten påverkat dig?
‒Just nu åker jag inte ensam på motorvägen. Jag väljer alternativa vägar när jag ska till jobbet.
Tror du att du blev jagad eftersom du var ensam kvinna?
‒Ingen aning. Jag kan heller inte se att de var ute efter att stjäla min bil i varje fall, en rostig Skoda från 2006 som gått 14 000 mil.
Var det mycket trafik den där dagen?
‒Varken lite eller mycket. Men någon borde ha sett det här. Jag tänker framför allt på den bilist som tvärt fick kasta sig undan för oss.
Vad som stod på skåpbilens registreringsskyltar har Anna talat om för polisen.