En solig augustiförmiddag träffas vi hemma hos Annica Hedengren på Flodins väg på Abborrberget.
Vår tipsare Maj-Britt Tengbrand finns också med vid fikastunden på verandan.
‒Jag skulle kunna prata om henne i fem timmar, säger vännen och tidigare kollegan apropå Annica Hedengren.
Vänskapen uppstod i Köping i början av 1970-talet då de båda kvinnorna arbetade på samma sjukhus under en kortare period.
Sedan flyttade Annica Hedengren, ursprungligen från västmanländska Kolsva, till den sörmländska stiftsstaden.
Kort senare följde Maj-Britt Tengbrand efter.
Båda fick praktik på Sundby sjukhus.
‒Sen träffade vi våra karlar här och blev kvar i Strängnäs, berättar duon.
Annica Hedengren är gift med Bosse Hedengren. Familjen består vidare av tre döttrar och fem barnbarn.
‒Mina barnbarn är ofta här hos oss. Vi åker även på semester tillsammans. Nyligen kom vi hem efter en vecka på Öland.
Om knappt en månad väntar en längre resa. Då ska paret Hedengren kryssa i Medelhavet.
‒Den 4 september går jag i pension och det firas ute till sjöss, säger den 66-åriga solstrålen.
Tillsammans med Maj-Britt Tengbrand och en annan god vän som heter Liisa Lundin unnar hon sig ibland vistelser på spa-anläggningar.
‒Trots att Annica har en så stor familj får hon tid över för andra, berättar Maj-Britt Tengbrand.
Vad gör ni mer tillsammans?
‒Ibland erbjuder hon utflykter med kaffekorg. Senast åkte vi till Kolsva. Annika plockar också svamp åt mig. Hennes omtanke måste framhållas. Jag hade några jobbiga år efter ett armbrott – och en morgon vid sju-tiden hade hon hängt en kasse med matlådor på min ytterdörr. Så Annica är en person jag vill hylla!
Hur ofta ses ni?
‒Ungefär en gång i veckan, men vi hörs även på telefon med jämna mellanrum.
Kamraten om nomineringen:
‒Jag känner mig stolt. När andra människor visar glädje blir även jag glad.
Solstrålens intressen utöver arbetet (hon ämnar jobba då och då även efter den förestående pensioneringen) innefattar resor, bakning, handarbeten, matlagning, barnbarnen, sång i Olivehällkören, S-kvinnor i Strängnäs samt trädgården i allmänhet och pelargoner i synnerhet.
‒Jag känner mig pigg och gillar inte att sitta still. Ibland får folk bromsa mig, poängterar Annica Hedengren.