Sara Ekström har varit polis i drygt 15 år. Sedan 2011 arbetar hon som chef för utredningsgruppen i Strängnäs.
Nikolas Persson, med 11 tjänsteår på nacken, har samma funktion hos ingripandegruppen.
‒Jag tycker att arbetet är stimulerande och utvecklande. Man vet aldrig som vad som ska hända, säger Sara Ekström.
Hon jobbar mest kontorstid och kommer inte ut på fältet lika ofta som hon skulle vilja göra.
‒Men vi är flexibla, det gäller också grupperna vi arbetar med, konstaterar Nikolas Persson som tillträdde sin tjänst i början av 2016.
Hans grupp är så att säga ständigt på rull.
‒Vi styrs av vad som kommer in. Äter gör vi när vi har tid och slutar gör man när det medges. Vår målsättning är alltid att vara på plats snabbt, säger Nikolas Persson som poängterar det nära samarbetet med områdespoliserna i Strängnäs och övriga ingripandepoliser i Eskilstuna.
‒Det förekommer även att våra utredare rycker ut både bil- och cykelburet när det verkligen hettar till, säger Sara Ekström som berättar att ungdomsärenden högsta prioritet frånsett frihetsberövanden hos utredningsgruppen.
‒Antingen är vi ute och far eller också inne på stationen för att avrapportera, säger Nikolas Persson.
Arbetsuppgifterna varierar förstås.
‒De jobb som via allmänheten hamnar hos oss kan ju gälla allt från upphittade cyklar och försvunna personer till pågående rån och mord, säger Nikolas Persson.
Vad är värst att behöva uppleva?
‒Händelser där barn och familjer blir drabbade, då känns det å andra sidan extra bra att kunna hjälpa till, svarar Sara Ekström och tillägger:
‒Visst kan vi känna att resurserna inte alltid räcker till, men det som kännetecknar vår yrkesgrupp generellt och vår arbetsplats specifikt är att vi kan släppa allt för att hjälpa till.