"C. J. Molin i Eskilstuna anhåller om igenkänningsmärke å en honom tillhörig automobil". Texten är daterad den sista september 1908 och registrerades i landsarkivet i Uppsala när det begav sig.
Vad Carl Johan Molin ville registrera var cykelfabrikörens första bil, tillverkad i företagets verkstad i Eskilstuna. 110 år senare står det enda kända exemplaret som tillverkades, tillfälligt i ett garage på Fogdön. I morgon kommer den att visas upp under Eskilstuna veterandag på Ekeby flygfält.
– Bara i Eskilstuna fanns det tre olika biltillverkare i början av 1900-talet. Det är rätt så häftigt. Söderbloms och C. A. Engström fick sällskap av Molins, som tidigare fokuserat på cykeltillverkning, säger Andreas Uddling som under några veckor ägnat "Molinaren" en hel del omsorg och pyssel hemma i garaget på Fogdön.
Andreas Uddling är förskollärare med vurm för gamla Renaultbilar, något som uppfarten till huset avslöjar. Tidigare i år han fick kontakt med dottern till bilens tidigare ägare, som bad Andreas att ta hand om den inför Eskilstuna Veterandag.
– Jag var bekant med hennes pappa, Torsten Johansson, som gick bort förra året. Då hade bilen stått i ett garage i Örebrotrakten de senaste årtiondena. Torsten
hittade bilen på en lokal skrot i slutet av 1940-talet och fick köpa den för 50 riksdaler. Han kände igen den från sin barndom, då den stått i en bilaffär i Örebro när han själv var liten. Tillsammans med sin pappa renoverade de "Molinaren" i slutet av 1960-talet, berättar Andreas uddling.
"Molinaren" kan beskrivas som en förhållandevis liten bil och den lämnar gott om utrymme över även i ett trångt garage. Den väger knappt 300 kilo och är byggd på en stålram, klädd i en träkaross. Den manövreras med en styrspak och har endast broms på bakaxeln. Den riktiga "hästsparken" framkallas genom att trycka ner en pedal i golvet som öppnar ljuddämparen så att avgaserna går rakt ut.
– Det blir öppna spjäll helt enkelt och kanske ger de en hästkraft till inför omkörning, säger Andreas Uddling och skrattar.
De senaste veckorna har han konstruerat nya reglage till bilens luft- och bränsleblandning, monterat förgasare och när tidningen hälsar på i garaget håller han som bäst på att tillverka en startvev till den lilla nätta motorn.
– Det vore ju mumma att hitta ett par passande fotogenlyktor till bilen, resonerar han.
Vad tror du att bilen är värd?
– Det är jättesvårt att säga, jag tror att bilen främst har ett kulturhistoriskt värde. Så vitt vi vet är bilen det enda exemplar som Molins tillverkade och det kan vissa tycka är extra häftigt. Om den är värd 75 000 eller 750 000 är bara att gissa. Veteranfolk är väldigt försiktiga med att nämna värden.
Hur är intresset för bilen?
– Då den är byggd i Eskilstuna och starkt förknippad med cykeltillverkningen där så tror jag att många är lite extra nyfikna. Vi kommer stå intill tidningen Classic motors tält på Ekeby och där tar jag också tacksamt emot material och historiska fakta om bilismen i Sörmland, något som intresserar mig mycket.
Är den körbar?
– Ja, den ska ha rullat efter renoveringen och bland annat ha deltagit i ett veteranlopp på Skansen på 1970-talet. Den gick inte fort. Motorn har en cylinder och utvecklar två hästkrafter, så den borde både bullra och skramla en del. Jag har känt efter att motorn går runt och jag är övertygad om att det skulle gå att starta den än i dag.
Vad tycker du är så speciellt med "Molinaren"?
– Att den är tillverkad i Sörmland och den enda i sitt slag. Sverige var förvånansvärt tidigt när det gäller fordonstillverkning och det är häftigt. Sen att motorn som sitter i bilen är identisk med de som monterades i tidiga Reanult är så klart ett plus i kanten.