Högra armen Àr nÀstintill förlamad. "Musklerna förtvinar bara", sÀger Lotti Sand.
Hon minns fallet mycket vĂ€l. Det var en isig dag i januari 2018 och pĂ„ fritidshemmet, dĂ€r hon jobbar, lekte hon "Under hökens vingar" med barnen â en lek som gĂ„r ut pĂ„ att snabbt springa frĂ„n ena sidan gĂ„rden till den andra. Isen gjorde leken extra rolig för barnen som trillade omkull i en stor hög. För Lotti Sand frĂ„n Mariefred kom den att fĂ„ ödesdigra konsekvenser.
I dag, tre och ett halvt Är efter att hon halkade och slog i höften, plÄgas hon fortfarande av smÀrtor i hela högra kroppshalvan.
â Jag har stĂ€ndigt ont, det Ă€r ett konstant molande. NĂ€r jag spĂ€nner kroppen hugger det till enormt.
Hon bröt höften den dagen, det vet hon nu. Men varför det inte upptÀcktes förrÀn i vÄras, har hon inte fÄtt svar pÄ.
Redan kort efter fallet besökte hon vÄrdcentralen och nÄgra veckor senare röntgades hon pÄ MÀlarsjukhuset. PÄ bilderna syntes att en 7 millimeter stor benbit hade lossnat frÄn höftkulan. Men ortopeden i Eskilstuna missade att informera henne eller hennes vÄrdcentral i Mariefred. DÀr utgick man i fortsÀttningen frÄn att hon var frisk.
Men smÀrtorna försvann aldrig. TvÀrtom, de blev vÀrre. Att sitta stilla en lÀngre stund Àr otroligt plÄgsamt, beskriver Lotti Sand. Men vÀrst Àr psyket:
â Den Ă€ter upp en mentalt, smĂ€rtan. Det Ă€r fruktansvĂ€rt. Och att hela tiden fĂ„ höra: det Ă€r inget synligt fel pĂ„ dig. Hur kan jag ha sĂ„ ont om det inte Ă€r nĂ„got fel?
LĂ€karna kunde inte förklara smĂ€rtorna. Och inte heller varför Lotti Sands högra arm blev alltmer förlamad. I dag har hon svĂ„rt att anvĂ€nda den överhuvudtaget. Den bara hĂ€nger. En form av parkinson kan ligga bakom, resonerade hennes lĂ€kare för nĂ„gra mĂ„nader sedan â dĂ„ fortfarande i tron om att hon klarade sig utan men frĂ„n fallet 2018.
SjÀlv misstÀnker Lotti Sand att den brutna höften har klÀmt till en nerv. Men ett slutgiltigt svar kommer hon fÄ tidigast om nÄgra veckor.
NÀr benbrottet slutligen uppdagades i vÄras var det pÄ Lotti Sands initiativ. Hon hade tjatade till sig en ny röntgen.
â Jag blev bara sĂ€mre och sĂ€mre. Till slut skrek jag pĂ„ min lĂ€kare, jag kĂ€nde att nu fĂ„r det vara nog.
PĂ„ de nya röntgenbilderna syntes den splittrade höftkulan. I samband med det konsulterade lĂ€karna Ă€ven bilderna frĂ„n 2018 â och insĂ„g dĂ„ att skadan fanns med dĂ€r ocksĂ„.
â Det kĂ€ndes som om jag hade vunnit pĂ„ Triss, fastĂ€n jag visste att resan inte var över. Jag började ju tro att det var fel i huvudet pĂ„ mig, sĂ€ger Lotti Sand.
I dag prÀglar smÀrtorna fortfarande hennes liv. Kroppen förtvinar, berÀttar hon; hon som alltid har rört pÄ sig mycket, som gillar att vandra i fjÀllen och som brukade springa en mil utan problem. Nu kan hon inte hÄlla jÀmna steg med sjuttioÄringar, berÀttar hon.
Om vÀrken nÄgonsin kommer att försvinna vet hon inte. Senare i augusti ska hon undersökas pÄ nytt, den hÀr gÄngen pÄ Kullbergska i Katrineholm.
â Nu kĂ€nns det som början pĂ„ en ny resa. Jag vĂ„gar inte hoppas pĂ„ sĂ„ mycket, men kanske, kanske, kan jag fĂ„ uppleva att vara smĂ€rtfri igen. Eller Ă„tminstone leva med en annan sorts smĂ€rta.
Lotti Sand hoppas att hon nu kanske kan bli smÀrtfri igen.
Samtidigt kÀnner Lotti Sand en stor frustration gentemot vÄrden.
â Hela tiden Ă€r det jag som har varit tvungen att jaga dem och hĂ„lla i alla trĂ„dar. SjĂ€lva systemet borde ses över.
Hon beskriver de olika vÄrdinstanser som hon har varit i kontakt med som öar, som inte vet vad de andra hÄller pÄ med.
I sin frustration har Lotti Sand anmÀlt MÀlarsjukhuset till Inspektionen för vÄrd och omsorg, Ivo. Hon hoppades att man pÄ sÄ sÀtt skulle kunna förebygga att fler drabbas av liknande missar.
Men anmÀlan har bara ökat hennes uppgivenhet inför vÄrden.
Ivo har redan bestlutat att lĂ€gga ner Ă€rendet â för att det har gĂ„tt för lĂ„ng tid sedan skadan skedde. Att missen inte upptĂ€cktes förrĂ€n nyligen har myndigheten inte tagit i beaktande.
"Ivo utreder som regel inte hÀndelser som ligger mer Àn tvÄ Är tillbaka i tiden", stÄr att lÀsa pÄ inspektionens hemsida.
â Det kĂ€nns för jĂ€kligt, tycker Lotti Sand.
MÀlarsjukhuset har inte anmÀlt hÀndelsen enligt lex Maria. Tidningen har varit i kontakt med representanter för sjukhuset men har inte kunnat fÄ nÄgra svar pÄ varför. Den ansvariga verksamhetschefen uppger att hen innehade en annan tjÀnst nÀr missen begicks 2018. DÀrför vill hen sÀtta in sig i Àrendet först innan ett beslut om en eventuell anmÀlan ska fattas.
Tidningen har Àven sökt Ivo för en kommentar.