Tages arkitektresa – hyllad på gala

Tage Hertzell var på väg till gymmet hemma i Stockholm när samtalet kom. Arkitekten trodde att någon skojade med honom och bad att få ringa upp. Men jodå, det stämde att fack- och branschförbundet Sveriges arkitekter ämnade utse honom till hedersmedlem på Arkitektgalan.

– Under förbundets historia är det enbart en handfull förunnat. Att på det sättet uppmärksamma Tage Hertzells insats för arkitekturen, både som utövande arkitekt och som författare och teoretiker, är en ära och en glädje, säger förbundsordförande Tatjana Joksimović.

Den 10 mars stod 92-åringen på Konserthusets scen och mottog utmärkelsen.

– En bonnpojke från Jäder, tänk så det kan gå, säger Tage Hertzell och låter uppriktigt tagen när han slår sig ner i vardagsrumssoffan hemma hos brorsonen i byn Bränne utanför Kjula.

Platsen är vald med omsorg, det var nämligen här den unge arkitektstudenten orsakade uppståndelse på 50-talet. När systern med make skulle bygga ritade han efter just deras behov. Ledorden var funktion och estetik. Det innebar en öppen planlösning samt att huset skulle harmoniera med intilliggande natur, en sluttande tallbacke. Resultatet väckte bestörtning. Det långsmala bruna trähuset fick epitetet "experimenthus".

– Nocken ligger snett, på "fel" ledd. Högsta punkten ligger inte i mitten. Det blev lite som en bild av terrängen. Jag gick på KTH där vi tänkte fritt och inte var så bundna av tradition. Men något experimenthus var det inte. 

Därom rådde delade meningar. I Eskilstuna- Kuriren den 12 juni 1956 kunde man läsa om dess "extremt utformade exteriör" som liknades vid "en militärbarack med pikant profil". Länsbostadsnämnden sa nej, bygglov uteblev. Tage Hertzell överklagade och ärendet nådde till slut regeringsnivå.

– Jag har hört att Gunnar Sträng sa "det är klart de ska få bygga detta". 

Så blev det. Brorsonen Örjan Hertzell, numera boende i huset tillsammans med mamman, menar att känslan än i dag är modern. 

– Jag brukar fråga besökare om de kan gissa när det byggdes. Ingen säger 50-talet.

Karriären tog fart. En ladugård förvandlades till klubbhus på Flens golfbana. Därefter tog byggmästaren Hans Pettersson kontakt och ville ha hjälp med en villa.

– Han hade råd så jag ritade så exklusivt jag kunde. Han följde ritningarna i detalj, det var en fantastisk upplevelse. Och det blev bra. 

Så småningom gick arkitekten samman med kamrater från studietiden och startade arkitektkontoret A4. Sent 60-tal åtog han sig uppdraget vars avtryck banade väg för hedersutmärkelsen ett halvt sekel senare: Karlahuset på kvarteret Garnisonen.

– Stockholms längsta raka byggnad och ett exempel på strukturalism. Det typiska för stilen är att det ska vara en flexibel plan som kan anpassas till olika hyresgäster. Jag jobbade med kontrasten mellan grova betongytor och finare ytor och skrev senare boken "Betongens yta".

Samtalet lider mot sitt slut. Tage Hertzell tar på sig ytterrocken, greppar portföljen som följt med sedan ungdomsåren och traskar runt huset för att hitta rätt vinkel för bildtagning.

– Ser du, fasaden har samma färg som tallarna, säger han och väjer inte för ett rejält dike.

– Inga problem, jag är ju bara 92!

När slutade du jobba?

– Det har jag inte gjort – till fruns förtvivlan. Nu söker jag finansiärer till ett digitalt arkitekturarkiv och håller på med en digital utgåva av "Betongens yta".