Svart hĂ„l slukade stjĂ€rna – "som spagetti"

Astronomer har observerat hur en stjÀrna slits sönder av ett svart hÄl. StjÀrnan spagettifierades, som forskarna sÀger, och förlorade halva sin massa.

NÀr en stjÀrna strimlas sönder och spagettifieras av ett svart hÄl ger den ifrÄn sig energi. StjÀrnan flammar upp, nÄgot astronomerna kan upptÀcka.

NÀr en stjÀrna strimlas sönder och spagettifieras av ett svart hÄl ger den ifrÄn sig energi. StjÀrnan flammar upp, nÄgot astronomerna kan upptÀcka.

Foto: Illustration: M. Kornmesser.

Vetenskap & teknologi2020-10-15 20:55

Med hjÀlp av teleskop vid bland annat Europeiska sydobservatoriet (ESO) i Chile har astronomer i detalj lyckats studera vad som hÀnder nÀr en stjÀrna kommer för nÀra ett supermassivt svart hÄl.

Enligt teorierna kommer alla större föremÄl som nÀrmar sig ett svart hÄl att genomgÄ vad forskarna kallar för en spagettifiering. Det intrÀffar nÀr föremÄlet passerar hÀndelsehorisonten, den grÀns för nÀr gravitationen Àr sÄ stor att ingenting, inte ens ljus, kan ta sig dÀrifrÄn. DÄ kommer gravitationen att vara mycket starkare i föremÄlets ena Ànde, Àn vad den Àr i den andra, varpÄ föremÄlet töjs ut vertikalt, som spaghetti.

– NĂ€r en otursam stjĂ€rna kommer för nĂ€ra ett supermassivt svart hĂ„l i galaxens mitt, kommer den oerhörda dragningskraften att slita sönder stjĂ€rnan i strimlor, sĂ€ger Thomas Wevers, astronom vid University of Cambridge i Storbritannien.

För nÀra hÄlet

I samband med att strimlorna sugs in i hÄlet under spagettifieringen frigörs energi. StjÀrnan, eller det som Àr kvar av den, flammar upp, vilket astronomerna kan upptÀcka.

Forskarna kallar fenomenet för gravitationell tidvatten-sönderslitning.

– IdĂ©n om en stjĂ€rna som sugs in i ett svart hĂ„l lĂ„ter som science fiction, men det Ă€r precis vad som hĂ€nder vid en gravitationell tidvatten-sönderslitning, sĂ€ger Matt Nicholl vid University of Birmingham.

PÄ "bara" 215 miljoner ljusÄrs avstÄnd sÄg Thomas Wevers, Matt Nicholl och deras kollegor hur en stjÀrna flammade upp nÀr den kom för nÀra ett supermassivt svart hÄl i centrum av den galax som stjÀrnan befann sig i.

HĂ€lften borta

Detta var inte första gÄngen forskarna observerade spagettifieringen av en stjÀrna, men nu kunde de mer i detalj analysera ljuset som stjÀrnan gav ifrÄn sig.

– Vi upptĂ€ckte att stjĂ€rnan kastade ur sig material av hög energi, som skymmer sikten för oss. Det hĂ€nder eftersom den frigjorda energin slungas utĂ„t, nĂ€r det svarta hĂ„let slukar stjĂ€rnan, sĂ€ger astronomen Samantha Oates, Ă€ven hon vid University of Birmingham.

BerÀkningar visar att stjÀrnan var ungefÀr lika stor som vÄr egen sol och att den förlorade cirka hÀlften av sin massa till det svarta hÄl vars massa var fler miljoner gÄnger större.

Forskningen presenteras i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.

Fakta: Svarta hÄl

Ett svart hĂ„l Ă€r en himlakropp dĂ€r gravitationen Ă€r sĂ„ stark att inget – varken ljus, annan strĂ„lning eller materia – kan lĂ€mna den.

Svarta hÄl tros finnas i olika storlekar och formas nÀr en massiv stjÀrna kollapsar i slutet av sin livstid. Bland annat finns det i mitten av vÄr galax, Vintergatan, ett supermassivt svart hÄl.

Svarta hÄl omges av en sÄ kallad hÀndelsehorisont, ett tÀnkt omrÄde runt himlakroppen som utgör grÀnsen för nÀr ljus och materia inte lÀngre kan undkomma dragningskraften.

Termen "svart hÄl" myntades 1968 av den amerikanske fysikern John Wheeler.

KĂ€lla: Nationalencyklopedin med flera

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!