BarnrÀttsorganisationerna World Childhood Foundation (Childhood) och BarnrÀttsbyrÄn har kartlagt anmÀlningar om och förekomsten av sexuella krÀnkningar och vÄld pÄ statens ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (Sis), som tar emot barn och unga upp till 21 Är som bedöms ha en omfattande psykosocial problematik eller som Àr dömda för grova brott.
Rapporten visar pÄ omfattande och stÀndigt Äterkommande rapporter och anmÀlningar om ofredande och sexuella krÀnkningar, framför allt om manliga anstÀllda som utsÀtter flickor för sexuell beröring.
ââDet Ă€r ett litet antal ungdomar som placeras varje Ă„r, runt 1 000, det motsvarar ungefĂ€r en genomsnittlig skola. DĂ€r har man i genomsnitt fem inrapporteringar om sexuella krĂ€nkningar eller övergrepp per mĂ„nad, med en fĂ€llande dom mot nĂ„gon ur personalen per Ă„r. En genomsnittlig skola hade inte fĂ„tt fortsĂ€tta verka pĂ„ det sĂ€ttet, Ă„r efter Ă„r, sĂ€ger Joel Borgström pĂ„ Childhood.
Sexuell beröring
Childhood och BarnrĂ€ttsbyrĂ„n bygger sin rapport pĂ„ en studie av forskaren Maria Andersson Vogel, som har nagelfarit myndighetshandlingar och domar frĂ„n tidsperioden januari 2019âmaj 2022. Rapporten rĂ€knar till 209 inrapporterade hĂ€ndelser, anmĂ€lningar eller klagomĂ„l pĂ„ 20 av 21 ungdomshem under perioden, och konstaterar dessutom att fem tidigare anstĂ€llda har dömts för vĂ„ldtĂ€kt pĂ„ ungdomar pĂ„ Sis-hem under 2017â2022.
ââDen vanligaste krĂ€nkningen Ă€r olika typer av ofredande som sexualiserad beröring. Vi ser ocksĂ„ allt frĂ„n sexualiserat sprĂ„k och jargong till en upplevd hotfull och krĂ€nkande miljö, men ocksĂ„ betydligt mer allvarliga övergrepp som gĂ„r hela vĂ€gen till fullbordade vĂ„ldtĂ€kter, sĂ€ger Joel Borgström som understryker att det ofta finns ett stort mörkertal av ungdomar som aldrig anmĂ€ler sina förövare.
KrÀnkningar mot ungdomar pÄ statens ungdomshem kan anmÀlas av ungdomarna sjÀlva, men ocksÄ av anhöriga eller av hemmens personal.
Manliga anstÀllda
I en dryg femtedel av handlingarna som lÀmnats ut har ungdomens kön strukits över för att skydda identiteten, i de ÄterstÄende fallen och anmÀlningarna stÄr flickor för mer Àn tre fjÀrdedelar av dem som utsatts. Förövaren Àr i merparten av fallen en manlig anstÀlld, endast i nio av fallen handlar det om en annan ungdom.
ââNĂ€stan alla flickor som placeras pĂ„ Sis har tidigare erfarenheter av sexuella krĂ€nkningar eller övergrepp. NĂ€r de sedan placeras hamnar de i en situation dĂ€r de Ă„terigen riskerar att utsĂ€ttas för ganska omfattande vĂ„ld och sexuella övergrepp. För mĂ„nga av ungdomarna som det handlar om blir det ett bevis för att de inte Ă€r nĂ„gonting vĂ€rda och detta sĂ€tter förstĂ„s djupa spĂ„r som motverkar lĂ€kande lĂ„ngt senare under livet, sĂ€ger Borgström.
Tystnadskulturer
Ungdomshemmen Àr skyldiga att anmÀla allvarliga missförhÄllanden, eller om det funnits risk för allvarliga missförhÄllanden, till Inspektionen för vÄrd och omsorg (Ivo) enligt lex Sarah. Men endast nio av 29 lex Sarah-rapporter som upprÀttats internt har skickats vidare till Ivo genom formella lex Sarah-anmÀlningar, enligt rapporten.
ââBarnen som vi intervjuat ger uttryck för att de kĂ€nner sig vĂ€ldigt maktlösa eftersom ingen lyssnar pĂ„ dem, och att det ofta uppstĂ„r situationer dĂ€r ord stĂ„r mot ord, dĂ€r man inte tror pĂ„ dem och dĂ€r det vĂ€xer fram tystnadskulturer dĂ€r personal skyddar varandra och dĂ€r institutionens rykte gĂ„r före barns intressen, sĂ€ger Borgström.
ââVĂ„r slutsats Ă€r att det Ă€r alldeles för mĂ„nga barn som far illa pĂ„ ungdomshemmen, att det har pĂ„gĂ„tt under alldeles för lĂ„ng tid och att man i grunden behöver göra ett omtag av hela tvĂ„ngsvĂ„rden.