Stefan Karlsson, museichef på Arsenalen.
Arsenalens parkering är nästan helt full när tidningen besöker museet på onsdagseftermiddagen.
Museichef Stefan Karlsson säger att det har varit högt tryck under höstlovet, och många har velat få åka med på en tur i bandvagnen. Och visst är det roligt att åka i höstleran, erkänner han, men det finns en extra tjusning i att genomföra turerna vintertid när snön har lagt sig.
– Det är lite fräckare att åka i snö. Speciellt om det är mycket snö, då tar den ju sig fram bättre än vad vi gör. Det här är ett av de absolut bästa bandfordon som finns när det gäller att ta sig fram.
Stefan Karlsson fortsätter:
– Vi brukar ha turer under sportlovet, men då brukar det tyvärr vara precis när snön hunnit smälta bort.
"Den är helt fantastiskt", säger museichefen Stefan Karlsson om bandvagnen.
Fördelen med att genomföra åkturerna i just bandvagnen är att den rymmer så många. Stefan Karlsson berättar att det hade blivit både dyrare och inte lika spännande om man försökt genomföra turerna med någon annan typ av pansarfordon som finns i museets arsenal.
– Det skulle bli väldigt mycket meck och inte så mycket upplevelse. Med bandvagnen blir det betydligt mycket lättare, och alla som åker med får ungefär samma upplevelse – även om de som sitter fram kan se ut lite bättre, säger han.
Vad brukar de som åker med tycka är den roligaste delen av turen?
– Vagnen i sig är ju inte jättesnabb. Men de som kör har lärt sig att det som ger bäst effekt är att köra långsamt uppför kullarna längs banan och sen låta bandvagnen "tippa" över kanten. Det brukar de som åker tycka är roligare än att bara köra snabbt över toppen, säger Stefan Karlsson.
Robert Jernkvist med sonen Arvid Jernkvist är några av onsdagens besökare som också ska få sig en tur i bandvagnen.
När det blev tidningens tur att få följa med i bandvagnen anslöt även 11-årige Leonard Berlin från Värmdö som var på besök över dagen. Efter åkningen frågade vi honom vad han tyckte om upplevelsen.
– Det var jättekul! Men väldigt skakigt. När vi körde över kullen där kändes det som att vi skulle landa upp och ner, säger han.
Hade du sett fram emot åkturen?
– Ja, det hade jag. Hörde du när vi svängde upp här den sista biten och han svängde så mycket att det tjöt i hela vagnen?
Nej, jag hörde inte det genom hörselkåporna.
– Jag hörde det jättebra. Det var coolt.
Mellan varje åktur måste rutorna tvättas för hand så att såväl förare som passagerare kan se ut genom lerstänket.