Mannen kom själv inte upp ur badkaret och var svårkontaktbar, men sambon fick som råd av operatören på Sjukvårdens larmcentral att slänga lite vatten på honom och avvakta. När ambulans slutligen kom fick mannen sedan transporteras till Uppsala med helikopter. Badkaret på bilden har inget med det aktuella fallet att göra.
Mannen som då ännu inte fyllt 40 hade legat lite länge i badkaret och när sambon tittade till honom insåg hon snabbt allvaret. Mannen var talbar men hade påverkad medvetandegrad och kunde inte röra sig. Sambon och parets två vuxna barn försökte förgäves hjälpa honom upp ur vattnet.
Sambon ringde 112 och kopplades till Sjukvårdens larmcentral. Larmoperatören bedömde informationen, och rekommenderade familjen att avvakta. "Släng lite vatten på honom så vaknar han" löd rådet.
I mer än sex timmar låg mannen därför i badkaret, oförmögen att ta sig upp. När sambons vädjan om hjälp, i ännu ett samtal med samma sjuksköterska, till slut togs på allvar hade han en hängande mungipa och var försvagad i vänster arm och ben.
Ambulans larmades till bostaden, på Mälarsjukhuset konstaterades stor hjärnblödning som behövde opereras och det blev helikoptertransport vidare till Akademiska sjukhuset i Uppsala, där Eskilstunabon låg nedsövd i över en vecka. Därefter blev det tre veckor på intensivvårdsavdelningen i Eskilstuna, vård på strokeavdelningen och sju veckors intensivrehab i Danderyd.
Efter detta har mannen fått gå på neurorehab på Mälarsjukhuset för att få hjälp med att klara sig i vardagen. Därifrån anses han nu vara färdigbehandlad, och får träna vidare på egen hand.
Familjen vill att sanningen ska komma fram om hur de fått kämpa med tillvaron sedan den ödesdigra dagen i januari 2022. Det är mannens mamma som för hans talan i samtal med tidningen – och i alla myndighetskontakter.
– Min son orkar själv inte kämpa för sig. Det första han sa till mig när han vaknade upp var "mamma, hade jag kunnat nå fönstren skulle jag kasta mig ut." Då var han ett vårdpaket. Sen dess har han gjort enorma framsteg, och nu ett och ett halvt år efter hjärnblödningen är jag väldigt imponerad över hur han och sambon orkat hålla ihop det här utan att kasta i handduken, med två småbarn hemma. De väntade det yngsta när det här hände.
– Men han är väldigt trött och sliten. Han säger själv att vore det inte för barnen hade han inte orkat kriga på med träningen. Han hade ett kanonjobb i Stockholm, och ville verkligen tillbaka dit så snabbt som möjligt. Han är stark i kroppen men har fortfarande svårt att gå utan sitter mest i rullstol, och armen är obrukbar. Enligt neurorehab kommer den alltid förbli så.
– Jag har pratat med andra vårdinstanser som menar att en strokepatient kan göra framsteg flera år efter stroken, men här hävdar de att de skador som inte blivit bättre på ett år blir bestående men.
– Någon är ansvarig för att min sons liv så drastiskt försämrats. Hur kan man då nöja sig med att säga att hans skador är färdigbehandlade från regionens sida? De säger att neurorehab har lång kö och många andra patienter behöver hjälp. Ursäkta mig men det skiter jag faktiskt i. Hade ambulansen kommit direkt hade vi levt på ett helt annat sätt i dag.
"Hade jag inte varit finsk och så jävla envis hade jag inte orkat strida på som jag gör. Vi stångar oss blodiga mot myndigheterna" säger den skadade mannens mamma, som för hans talan gentemot myndigheterna. Bilden är arrangerad.
Mamman har bytt schema på jobbet för att orka och ha tid att sitta i telefonen och kämpa för sonens rätt till hjälp.
– Hade jag inte varit finsk och så jävla envis hade jag inte orkat strida på som jag gör. Vi stångar oss blodiga mot myndigheterna.
Man kan tycka, menar hon – när såväl regionen, larmcentralen och Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, slagit fast att ett fel begåtts när mannen fick vänta på hjälp i flera timmar – att frågan från deras håll till sonen borde vara: "Vad kan vi göra för dig?" I stället hänger allt på hur mamman lyckas kämpa sig till platser på andra rehabkliniker.
Bland annat har sonen fått åka till Hedla Intensive rehab i Malaga, med bifall från regionen och med visst ekonomiskt stöd av Försäkringskassan.
– Ett fantastiskt ställe, med en helt annan syn på rehabarbete. Där säger de att han blir bättre hela tiden med träning.
– Man kan få rehab, kost och logi på Hedla betald. Men sonen beviljades bara ersättning för träningen, medan en annan man som skickades till Hedla via Region Sörmland fick allt betalt. Och detta har endast att göra med vilken handläggare du får. Hur är det möjligt att man inom en och samma myndighet kan ta olika beslut kring samma fråga?
Den strokeskadade mannen har svårt att kämpa på hemma på egen hand med träningen, och hans mamma gör vad hon kan för att han ska få hjälp med sin rehabilitering så att han ska kunna använda sitt vänsterben och sin vänsterarm igen. Och så att han kan börja jobba igen.
Pengarna får man dessutom ansöka om i efterskott, vilket gjorde att familjen hamnade i en rävsax när de tvingades ligga ute med en stor summa pengar i flera månader.
– Man kan överklaga beslutet till Kammarrätten. Men då låses de redan beviljade pengarna på ett år...
Löf, regionernas ömsesidiga försäkringsbolag, utreder fallet och kan döma ut skadestånd och ersättning för omkostnader familjen haft efter stroken. Men utredningen har blivit försenad. Alla inblandade instanser fick fyra veckor på sig att komma in med sin version av det som hänt. Larmcentralen hade fortfarande inte svarat efter fyra månader.
– Jag ringde sammanlagt tre chefer och ytterligare flera veckor senare hade de fått iväg pappren. Hade jag som privatperson struntat i att svara en myndighet som krävt svar inom viss tid, tror du inte att jag utdömts ett vite då? Det är ju de som orsakat att min son sitter så skadad, man hade väl trott att de skulle vara behjälpliga nu. Under tiden har försäkringsbolaget hunnit ta semester så vi får vänta ytterligare på eventuell hjälp från dem. Och ingen ursäkt för den långa väntan får vi.
Mannen är fortfarande svag i ena sidan och sitter mest i rullstol. Varför får han inte mer intensivrehabilitering via regionen? undrar hans mamma.
Familjen hoppas att Lif ska kunna gå in och betala för mer behandling och träning, så att den strokeskadade mannen så småningom kan börja jobba igen.
– Är det så här det går till bakom alla lex Maria-anmälningar sjukhuset skriver? Glöms människan bakom misstagen bort?
– Här sitter en ung människa svårt skadad efter att vården inte skickade honom en ambulans. Månaderna, och åren, går. Han ska träna hemma i kaoset, med småbarn, en tröttkörd flickvän och en mamma som ska styra och ställa. Men jag tänker ta hjälp av advokat i slutänden om jag behöver, jag kommer aldrig att ge upp kampen för min sons liv.
– Finns det möjligen någon fysioterapeut i stan som vill ta sig an en strokeskadad kille?
Sjukvårdens larmcentral drivs gemensamt av regionerna Sörmland, Västmanland och Uppsala. Ivo bedömde att arbetsplatsen på ett tillfredsställande sätt utrett, anmält och vidtagit åtgärder, för att om möjligt förhindra att en liknande händelse sker igen.