Det var under tisdagsförmiddagen som de bÄda bommarna, som ska sÀtta stopp för all otillÄten genomfart, kom pÄ plats.
In i det sista fick man justera lite grand för att fÄ till en hÄllbar frekvens för att bussarna i linjetrafik och ambulans i tjÀnst hinner förflytta sig.
En ung kvinna, som tÀnkte att hon skulle fÀrdas den vanliga genvÀgen for ut i en frenetisk lovsÄng om hela Eskilstuna som stad betraktad.
"Jag hatar den hÀr staden", tjöt hon samtidigt som hon lade i backen och försvann med en rivstart.
â Det var en uppfriskande syn, sa Rickard Karlsson pĂ„ NCC, som var en av dem som fick bommarna pĂ„ plats.
LĂ„ngt i frĂ„n alla tog lika illa vid sig. Flera cyklister nickade uppskattande och hann bĂ„de förmedla ett hjĂ€rtligt: "Ăntligen", som en god-jul-och-gott-nytt-Ă„r--hĂ€lsning.
En stigande skara byggnadsarbetare tittade pÄ klockan och undrade hur lÀnge bommen skulle förbli intakt. Det sÄg nÀstan ut som om det faktiskt fanns en inofficiell vadslagning om hur lÄng tid det skulle dröja innan den förste bilföraren lyckades kollidera med vÀgspÀrren.
Efter en dryg halvtimme sÄg det verkligen ut som om en Àldre man var pÄ vÀg. Han dröjde vÀldigt lÀnge innan han slutligen bromsade in och stannade flera decimeter framför bommen. Men Ä andra sidan hade han en grundhastighet som knappast överskred 20 sÄ bromsstrÀckan var kort.
â Det var lite nĂ€ra Ă€ndĂ„, skrockade delar av montörsgĂ€nget, som dock gav upp ytterligare en halvtimme senare och gjorde helg.