Solveigs flickdröm: "Var ingen dans pÄ rosor"

Som 15-Äring trotsade Solveig Schjölin allt vad könsroller heter. "Jag var visionÀr", sÀger den i dag 74-Äriga Solveig Magnusson som lÀste maskinteknisk linje i Eskilstuna 1960.

Solveig Magnusson, i dag 74 Ă„r, orsakade uppstĂ„ndelse 1960. Anledningen? Hon valde en "pojklinje". – Det var sensationellt. Jag var bĂ€st i klassen i ritteknik och byggnadslĂ€ra men jag var tjej och dĂ„ kunde man inte ge betyget stora A.

Solveig Magnusson, i dag 74 Ă„r, orsakade uppstĂ„ndelse 1960. Anledningen? Hon valde en "pojklinje". – Det var sensationellt. Jag var bĂ€st i klassen i ritteknik och byggnadslĂ€ra men jag var tjej och dĂ„ kunde man inte ge betyget stora A.

Foto: Kerstin Hansson-Böe

Eskilstuna kommun2020-02-26 19:04

I artikelserien "Ur arkivet" berĂ€ttade Eskilstuna–Kuriren nyligen om 15-Ă„riga Solveig Schjölin som 1960 gick maskintekniska linjen pĂ„ Praktiska realskolan tillsammans med kamraten Helena Johansson. Flickornas framfart vid svarvarna ansĂ„gs sĂ„ kontroversiell att det föranledde skolmyndigheternas uppmĂ€rksamhet och tidningens intresse. "Flickorna Ă€r suverĂ€na vid svarvarna, nattlinne examensprov för pojke" löd rubriken till artikeln som inleddes enligt följande:

"En flicka med vackert blont hĂ„r och rena ansiktsdrag följer med drömmande blick svarvhjulets entoniga rytmik och visar med oljiga fingrar upp en avdragare. Det Ă€r flickan som drömmer om att fĂ„ bygga broar i Afrika och vara med om stora konstruktionsarbeten i djungeln". 

I dag har flickan med missionÀrsdrömmarna bytt efternamn, hunnit fylla 74 Är och bor i Visby. Men nej, nÄgon brobyggare blev hon aldrig.

– Men min yngsta dotter har varit volontĂ€r i Afrika. Barnen fĂ„r leva ut mina drömmar, sĂ€ger Solveig Magnusson med ett skratt.

Att sĂ„ uppenbart ge sig in pĂ„ manliga domĂ€ner sĂ„gs inte med blida ögon 1960. 

– Det var sensationellt att vi valde en pojklinje. Jag var bĂ€st i klassen i ritteknik och byggnadslĂ€ra men jag var tjej och dĂ„ kunde man inte ge betyget stora A. 

– Jag blev inte missionĂ€r men vi var visionĂ€rer. Helena fortsatte och blev kemiingenjör, det ska hon ha beröm för. Det var ingen dans pĂ„ rosor direkt. 

Efter Praktiska realskolan fortsatte Solveig pĂ„ den inslagna vĂ€gen genom att pĂ„börja en teknisk utbildning. Snart blev det ohĂ„llbart. 

– Rektorn sa att de skulle göra livet surt för mig och dĂ„ insĂ„g jag att det var lika bra att sluta. 

Varför?

– Jag var gravid. Och ogift. Det var inte passande. PĂ„ den tiden fick man inte ens bosĂ€tta sig tillsammans i en lĂ€genhet om man inte var gift. 

SĂ„ smĂ„ningom valde hon lĂ€raryrket och arbetade till en början i Eskilstuna. 

– Jag har alltid försökt stĂ€rka tjejer, ja grabbar ocksĂ„. Tagit hand om de som ansetts vara samhĂ€llets olycksbarn – vilket de inte Ă€r. De Ă€r missförstĂ„dda. 

De senaste tjugo Ären har fyrabarnsmamman bott pÄ Gotland. PensionÀr blev hon vid 66 Ärs Älder. Men det varade inte lÀnge.

– Efter ett Ă„r ringde rektorn och frĂ„gade om jag pratat fĂ€rdigt med katten. 

Utan att tveka tackade hon ja till uppdraget – att lĂ€ra invandrarbarn svenska. 

– Jag Ă€r frisk och tyckte att det var kul!

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!