Här är matsvinnet försvinnande litet

– 23 gram, säger Stina Enkell och visar som jämförelse upp två bitar potatis. 

– Det är vad vårt matsvinn uppgick till per person i tisdags.

Två gånger om året, vecka 9 och vecka 45,  mäts allt matsvinn i alla kommunala kök inom barn- och äldreomsorgen, och resultatet rapporteras in centralt.

På Gredby förskola är matsvinnsmätning ingen nyhet utan har skett i drygt tio år, tack vare kockarna Stina Enkell och Magnus Engström –  två eldsjälar och goda vänner som brinner för frågorna, såväl hemmavid som på jobbet.

– Vi kollar svinnet varje dag, det har vi alltid gjort och det sker automatiskt numera. Och vi jobbar hela tiden med att ta tillvara maten. Morotsblast blir pesto, vi bakar bröd på överbliven gröt, river ner broccolistjälkar i grytor och ser till att verkligen använda hela grönsaker. Inget kastas i onödan. Det svinn vi har kommer från tallrikarna. 

Och hur effektivt man än jobbar med matsvinn får man aldrig skuldbelägga barnen, poängterar kockarna. Målet är att de ska ges chansen att smaka och testa allt. Så ett visst svinn måste helt enkelt alltid finnas på en förskola.

– Bara det att lite hamnar på golvet, framför allt under första sittningen när de minsta barnen äter, säger Stina och sveper runt med borste och skyffel, som får ett litet täcke av lättrullade makaroner och ärtor – samt en halv hård smörgås med smöret nedåt.

Ibland går sparivern nästan till överdrift, medger Magnus leende.

– Den hamnar på en mikronivå till slut, och jag kan bli lite trött på mig själv när jag står med fyra överblivna tomatskivor och funderar på vad vi kan göra av dem.

Men det är så lätt att slänga av gammal vana, konstaterar de, det gäller att hitta helhetstänket. Som att köpa in tvättade morötter, som inte behöver skalas.

Stina och Magnus är hela tiden med ute bland barnen i matsalen, pratar med dem, tar emot karotter som barnen vill ha påfyllda och bistår vid salladsbuffén. Den allmänna erfarenheten bland skolor och förskolor i landet; att populär mat ger mer svinn, skriver de under på. Barn tenderar att ta mer än de orkar äta upp.

– Vi börjar med mindre mängder i byttorna ute på borden, och fyller på vid behov. Hellre att de får hjälp att lägga på lite i taget och sen komma och be om påfyllning i karotterna flera gånger, än att de lämnar på tallrikarna. Det får heller aldrig uppstå en känsla av att det finns för lite mat.

Kökschef Fredrik Jonsson gläds åt framgångsteamet i Gredbys kök, och helhetstänket i Eskilstuna.

– Stina och Magnus har fått mandat att forma sitt arbetssätt från start, i tätt samarbete och bra dialog med pedagogerna. Det finns mycket att göra för att effektivisera mathanteringen och tillsammans jobbar vi fram bra system. Samtal är bästa vapnet vi har för förbättringar.

Pedagogen Anna Ullervik berättar att de grönsaker kockarna så effektivt tar hand om i köket lär sig barnen mer om tillsammans med henne och kollegorna.

– Det är vi som plockar på tallriken åt de yngsta, och det är viktigt att både prata om maten på ett positivt sätt med dem och visa att vi själv äter upp grönsakerna. Men vi lär dem också att alla har rätt till sin smak, den som inte vill prova slipper.

Mycket av Eskilstunas matavfall blir biogas, men av de små mängder som lämnar köket på Gredby förskola hamnar ibland en och annan deciliter på annat håll; i hönshuset hemma hos förskolläraren Johanna Franzén.

– Jag tar med lite svinn hem till hönsen ibland, det är perfekt.