"Nu har vi gjort ytterligare ett besök i Crovu. Denna gång var kommunens socialassistent med oss.
Hon började med att visa oss byns skola och dagis. På skolan träffade vi en lärare som stolt kunde berätta att de flesta av byns barn går i skolan. Av de barn som kommer från romska familjer fullföljer dock endast två tredjedelar grundskolan. Målet är förstås att alla skall fullfölja men statistiken är jämfört med många andra byar ändå ganska bra. Crovu är en liten by med knappt 2 000 invånare så läraren kände till flera av de barn vars föräldrar befinner sig i Strängnäs. Det var positivt att kunna få en sådan direkt kontakt.
Socialassistenten följde sedan med oss och besökte ett antal familjer så att vi skulle få oss en bild av levnadsvillkoren i byn. Något man tvingas göra vid en kartläggning av hjälpbehov är att gradera den fattigdom man ser. Trots att nästan alla i en by som Crovu utan tvekan lever i vad vi skulle kalla fattigdom, måste man bedöma vilka som lever under rent omänskliga förhållanden och vilka som ändå har ett hus som håller ihop. Man måste försöka uppskatta vilka som har förutsättningar att få ett arbete och ge sina barn en någorlunda hemmiljö.
Fattigdom är i dessa sammanhang något som tyvärr måste vara relativt. Besöken i familjer gav oss möjlighet att se dessa marginella skillnader. Det finns de i Crovu som har hus i hyggligt skick och äger sin lilla jordplätt. Det finns de som bor i baracker med jordgolv och sprickor i väggar och tak där de sanitära förhållandena är under all kritik. De flesta saknar dock rinnande vatten och elektricitet.
Det är inte svårt att förstå att de människor som lyckats ta sig från Crovu till Strängnäs har ett behov av varje krona de kan tjäna. Att från svenskt håll kunna hjälpa dem till en långsiktig förbättring kommer att bli en utmaning.
/Lisa Olsson"