"En första givande och intensiv dag är till ända. Den har till största delen bestått av möten med olika nyckelpersoner. Att hitta rätt personer som kan vara spindlar i nätet och våra ögon på plats är nödvändigt för ett gott samarbete.
På morgonen åkte vi ut till Crovu. Det är en liten by en timme utanför Bukarest. I Crovu känns de splitternya bilarna och de flådiga byggnaderna man ser i Bukarest långt bort. I Crovu är häst och vagn en vanlig syn. Man hämtar vatten i brunnen. Att Rumänien är ett kontrasternas land blir väldigt tydligt. När vi kom till Crovu mötte en pastor upp oss. Han visade oss kyrkan och vi fick sitta ner för ett samtal med honom. Ofta kan den lokala församlingen vara en viktig aktör vid hjälpinsatser så det var värdefullt att knyta kontakt med honom.
Naturligtvis väckte vi uppseende i den lilla byn och det dröjde inte länge förrän ett par av de familjer vi inhyste i pingstkyrkan i vintras dök upp. De visade oss sina hem och presenterade sina barn. Jag vet inte riktigt vad jag skall kalla deras hem. Hus är ett stort ord. Jag skulle snarare kalla det barack. De bodde cirka 50 personer, varav de flesta barn, i baracken som bestod av fyra sovrum. En liten vrå i hallen utgjorde köket. På gården fanns flera baracker och känslan är den av ett ghetto. Vi ska tillbaka till denna ofattbara misär i dag så jag återkommer om det.
På eftermiddagen hade Fredrik ett långt möte med borgmästaren. Det första han sa var att han inte har haft något problem med den här gruppen utan upplevde dem som människor som gjorde det bästa av sin situation. Fredrik fick ett bra intryck av honom".