Dessa delar kunde Israels flygvapen inte rå på, trots att det lyckats slå ut Irans starka och ryskbyggda luftvärn.
Donald Trump ville inte, och sedan ville han det i alla fall. Och som så ofta innehöll det han sade självmotsägelser, skrävel, överdrifter och felaktigheter. Faran i detta beteendemönster kan visa sig bli större när det gäller att hantera inte minst fortsättningen av konflikten med Iran.
För det handlar också om ett slut på våldet i Gaza, återuppbyggnad och en fredlig utveckling i Syrien efter kollapsen för den Iranstödda diktaturen där. Inte minst när det gäller Gaza och Västbanken kan Donald Trump förvärra mycket ifall han, som det nu verkar, fortsätter att låta sig ledas av Netanyahu och dennes ännu mer högerextrema koalitionsbröder.
När regimen i Iran nu sitter där med en helt eller till stora delar sönderslagen produktionslinje för kärnvapen är det i alla fall en förlust den själv dragit över sig, efter åratal av aggressivt uppträdande i flera riktningar. Skulle det verkligen stämma att skadan på de bombade anläggningarna blivit total blir det suckar av lättnad inte bara i Israel, utan på åtskilligt fler håll, särskilt i flera arabländer.
Såväl Trump som Netanyahu, två politiker som använder den makt de fått till att i sina länder undergräva rättsstaten och försvaga demokratin, vill nu gärna slå inrikespolitiska mynt av det som skickliga yrkesmilitärer klarat av att utföra. I Trumps fall är det en militär förmåga som byggts upp och vårdats av en lång rad presidenter som Trump oupphörligt hånat, smädat och nedvärderat.
Vad gäller Netanyahu är det en välgrundad misstanke att han försöker undvika att stridigheterna får ett något så när snabbt slut – för att hålla ihop sin koalition och för att undvika en avslöjande parlamentarisk genomlysning av hur hans allvarliga försummelser gav Iranstödda Hamas möjligheten att sätta igång det krig som sedan vidgats.
Tillslaget mot Irans kärnvapenprogram var, liksom andra handlingsvägar i den frågan, ett risktagande. Men något som kritik, vad gäller såväl Trumps som Netanyahus agerande, med långt mer tyngd kan riktas mot, är bosättarextremisternas framfart på Västbanken och hur förstörelsen i Gaza fortsätts sedan Hamas i praktiken knäckts.