Ledarsidan har vid flera tillfällen skrivit om Linda Steen. Barnmorskan som på grund av sin kristna tro vägrar att medverka vid aborter och som stämde landstinget (i dag Region Sörmland) när hon nekades jobb på kvinnokliniken i Eskilstuna och Nyköping.
Tillsammans med en annan barnmorska, Ellinor Grimmark som inte fick jobb i Region Jönköping, ville hon att deras fall skulle prövas i Europadomstolen, efter att de förlorat i flera instanser i Sverige.
Förra veckan stod det klart att Europadomstolen inte kommer att ta upp ärendet. Motiveringen är bland annat att konventionen för mänskliga rättigheter visserligen ger människor rätt till samvetsfrihet, men att det inte är en mänsklig rättighet att få jobb inom vård och omsorg (SVT, 12/3).
Dessutom påpekas att båda barnmorskorna sökte utbildningen och tjänsterna med vetskapen om att abort finns med i en barnmorskas arbetsbeskrivning och att den anställde enligt svensk lag är förpliktigad att utföra alla sina arbetsuppgifter. Vidare noterar domstolen att besluten följer det legitima syftet att värna hälsan hos kvinnor som söker abort (TT, 12/3).
Egentligen är det här allt som behöver sägas i frågan och det är välkommet att Europadomstolen är tydlig.
Den som tackar ja till ett jobb förväntas utföra alla arbetsuppgifter som ingår i tjänsten, oavsett livsåskådning eller hur man har valt att tolka och utöva sin tro. Om ens religiösa övertygelse inte går att kombinera med aborter, vilket är en acceptabel hållning, är barnmorska fel yrkesval. Det är inte konstigare än att en biologilärare som tolkar Bibeln bokstavligt inte kan säga nej vill att undervisa om evolutionsläran eller att en nyutexaminerad polis inte kan kräva vapenfri tjänst.
Här är det värt att påpeka att ingen av instanserna har varit i närheten av att försöka förbjuda Sverige från att ha barnmorskor som inte medverkar vid aborter. En region som vill skräddarsy en arbetsbeskrivning för en enskild barnmorska har självklart rätt att göra det, precis som att andra arbetsgivare kan ha särskilda överenskommelser med en del anställda.
Det frågan handlar om är vem som ska sitta med trumf på hand om arbetstagaren tycker att han eller hon ska få specialbehandling, medan arbetsgivaren inte tycker det. Det vill säga, om det är arbetsgivaren som ska vara tvungen att skräddarsy arbetsuppgifterna efter den anställdes önskemål, eller om det är den anställde som får ta konsekvensen av sin hållning och antingen tacka nej till anställningen eller jobba på samma villkor som alla andra.