Staten Àr inte allt. Det Àr en viktig pÄminnelse i svÄra tider. Rikspolitiker och högre beslutsfattare i myndigheter kan och bör givetvis övervÀga stöd för svÄrt utsatta medborgare. Men de sitter inte pÄ alla lösningar. Staten Àr trots allt mindre Àn samhÀllet.
En del medborgare förvÀntar sig dock att rikspolitiker ska ha svar pÄ varje enskilt problem. Det Àr en sorts illusion fler borde göra sig av med. SamhÀllets olika delar har olika styrkor och förmÄgor och staten Àr inte alltid det organ som bÀst hanterar de besvÀr mÀnniskor har i sin tillvaro.
Ăn vĂ€rre Ă€r det att mĂ„nga rikspolitiker hĂ€nger pĂ„ dessa attityder. För dem kan det ibland vara nĂ„gon sorts statscentrerad ideologi som motiverar klĂ„fingrigheten. Men en del andra partier och politiker pĂ„ riksnivĂ„ bekrĂ€ftar medborgarnas önskan om att staten ska fixa allt. Oavsett om det Ă€r genomförbart eller stĂ€mmer överens med den egna ideologin.
ElprisfrÄgan Àr ett sÄdant exempel.
Vi visste inte förra hösten att 2022 skulle innebĂ€ra krig i Europa. Men redan dĂ„ sĂ„g vi hur höga gaspriser pressade upp elpriset i södra Sverige, och pĂ„ andra hĂ„ll i Europa. Ănnu lĂ€ngre har det varit kĂ€nt att det finns risker för balansen i elsystemet under topptimmarna pĂ„ blĂ„sfria vinterdagar.
ĂndĂ„ vĂ€grade mĂ„nga svenska partier att prata om just medborgarnas eget ansvar. TidögĂ€nget, M, KD, L och SD, var inga undantag. De pratade hellre om ett pengastöd för elkonsumtion frĂ„n staten. NĂ€r verkligheten sedan knackade pĂ„ och samma partier tagit sig in pĂ„ regeringskansliet blev det annat ljud i skĂ€llan. Man började poĂ€ngtera individens ansvar.
Men felet var att frÄn början bekrÀfta de missriktade förestÀllningarna. För Àven under en valrörelse behöver nyanserna om vad staten kan och bör göra komma fram. Det handlar om att förmedla att alla, inte bara beslutsfattare i politik och myndigheter, kan och bör ta ansvar nÀr det Àr svÄrare tider.
Det hade varit bÀttre om politikerna tagit till sig en del av erfarenheterna frÄn pandemin. Vissa partier, dÀribland Moderaterna, visade dÄ förvisso en del oförstÄnd om att vilja slÀnga ut mÀngder med statliga pengar pÄ kort tid till samtliga företag, oberoende hur eller om dessa bolag skadats av smittans hÀrjningar.
Och visst brast vÀl svenskarnas uthÄllighet emellanÄt. Men visade vi inte dÄ att individer kunde ta ansvar inte bara för sig sjÀlv, utan ocksÄ andra?
LÀrdomen Àr: Förklarar politiker och andra beslutsfattare rakt och klart vad problemet handlar om, ja dÄ lyssnar medborgarna. Det gÀller bÄde i pandemi och i en av krig skadad vÀrldsekonomi.
Inte heller ska vi glömma bort det fritt organiserade civilsamhÀllet. Dessa mÄnga föreningar Àr ofta mer snabbfotade Àn stuprörsstyrda kommunapparater och fyrkantiga statsmyndigheter. Det kan handla om fack, idrottsföreningar, samfund, studentförbund, hjÀlporganisationer som mÀnniskor frivilligt ansluter sig till. BestÀmmer sig mÀnniskorna i dessa sammanslutningar för nÄgot kan mycket bra bli genomfört. Det Àr samhÀlleliga nyttor som kan komma mÄnga till del sÄ lÀnge föreningarna inte slÄr över i enögd "klasskamp" eller extrem nationalism.
LönesÀttning genom överenskommelser fack och nÀringsliv emellan gynnar ekonomisk utveckling samtidigt som arbetstagare fÄr inflytande över sin arbetssituation. Det Àr vÀrt att slÄ vakt om. Lokala fotbollslag och bandyklubbar hÄller igÄng idrottskultur samtidigt som barn och ungdomar lÀr sig hÀlsosamma trÀningsvanor och hittar sociala sammanhang utanför skolan som inte stör studier. SÄ mycket motion hade dessa barn inte kunnat fÄ i skolan. Det kan ocksÄ vara ett sÀtt att hÄlla ungdomarna borta frÄn brottslighet av olika slag.
I hjĂ€lporganisationer kan de som har lite mindre pengar hitta stöd som de inte kunnat eller velat fĂ„ frĂ„n socialtjĂ€nst â matlag finns hĂ€r och var. Men ocksĂ„ sĂ„dana som organiserar aktiviteter som en del socioekonomiskt svaga familjer inte skulle ha haft rĂ„d med annars. Inte heller ska det kyrkliga engagemanget underskattas. Vid stora olyckor, kriser eller nĂ€r dödlig brottslighet drabbar orter Ă€r dessa religiösa samfund, Ă€ven de av mer frikyrklig sort, ofta tidigt pĂ„ plats med stöd och samtal â Ă€ven för mĂ€nniskor som inte delar deras övertygelse.
Denna mÄngfald av olikheter har i ett demokratiskt fungerande samhÀlle ett egenvÀrde som Àr vÀrt att vÀrna. Men det förutsÀtter att mÀnniskor engagerar sig i föreningar och vÄgar ta pÄ sig förtroendeuppdrag.
Ambitioner om att inte gynna antidemokratiska tendenser eller pengafifflande nÀr politiker utformar regler och stödsystem för föreningar och studieförbund behöver inte vara dÄliga. Men det fÄr inte leda till att mÄngfalden eller det fria i föreningslivet slÄs sönder av dokumentationsiver eller statsdirigering.