Det Àr lÀtt att luras av högt ljud i vissa opinionskulvertar men fakta Àr följande: Svenskarnas förtroende för medier hÄller sig relativt stabilt. Det Àr högst för public service, trots att den oftast hamnar i skottgluggen. LÀgst Àr förtroendet för kvÀllspress medan morgontidningarna ligger mittemellan. Och det har inte hÀnt sÄ mycket med dessa siffror pÄ tio Är.
I den nationella undersökningen frĂ„n SOM-institutet sa 76 procent förra Ă„ret att de hade mycket eller ganska stort förtroende för innehĂ„llet i Sveriges Television. Motsvarande andel för Sveriges Radio var 70 procent. Det Ă€r i princip samma nivĂ„ som för tio Ă„r sedan â 78 respektive 73 procent.
Medieakademin stÀller frÄgan lite annorlunda i sin barometer. DÀr ligger förtroendet för SVT pÄ 68 procent och för SR pÄ 65. Det Àr en minskning med tio procentenheter jÀmfört med 2011 men Àr stabilt sedan 2017.
Och allt bör ses i jÀmförelse. Förtroendesiffror i spannet 60-70 procent Àr hos Medieakademin toppnoteringar jÀmfört med de allra flesta samhÀllsinstitutioner och företag.
Samtidigt finns det skillnader inom befolkningen som frĂ€mst hĂ€nger samman med politiska sympatier. Bland dem som avser lĂ€gga sina röster pĂ„ M och KD Ă€r förtroendet för SR och SVT under snittet och allra lĂ€gst Ă€r det hos SD-vĂ€ljarna â runt 30 procent i Medieakademins mĂ€tning.
Ăr dĂ„ denna flĂ€ckvisa misstro nĂ„got som krĂ€ver Ă„tgĂ€rder frĂ„n mediernas sida, inte minst sĂ„ hĂ€r inför ett valĂ„r? Det beror pĂ„ vad misstron Ă€r orsakad av. Ăr den vĂ€lgrundad? Medier har att leva upp till krav pĂ„ saklighet, noggrannhet, relevans, oberoende, allsidighet. Mycket av detta kan undersökas empiriskt.
Bengt Johansson och Jesper StrömbĂ€ck, professorer vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet, gör det i boken Kampen om mediebilden â nyhetsjournalistik i valrörelsen 2018. De tittar bland annat pĂ„ hur mycket medieutrymme partierna fick samt fördelningen mellan positiv och negativ publicitet. Redaktioner som studeras Ă€r Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Ekot, Rapport och TV4-Nyheterna.
Den som söker belĂ€gg för att medierna har missgynnat partier till höger och SD blir besviken. Den dĂ„varande Alliansen â M, KD, L och C â fick en mer gynnsam mediebild Ă€n regeringskoalitionen S, MP och V.
Sett till partier fick S och SD mest negativ publicitet. Men medan kritiken mot Socialdemokraterna mer bestod av journalisternas beskrivningar och kommentarer pÄ nyhetsplats uttalades kritiken mot SD oftare av andra politiker.
"Resultaten ger dÀrför inget stöd Ät förestÀllningar att partiet skulle vara sÀrskilt utsatt för journalisters kritiska omdömen och kommentarer i valrörelsen", konstaterar författarna.
RĂ„der det dĂ„ nĂ„gon slagsida i bevakningen av vissa Ă€mnesomrĂ„den? Om man frĂ„gar allmĂ€nheten finns det framför allt ett sĂ„dant omrĂ„de: invandringen. I SOM-undersökningen 2015 instĂ€mde 54 procent helt eller delvis i pĂ„stĂ„endet âSvenska medier berĂ€ttar inte sanningen om samhĂ€llsproblem förknippade med invandringâ. Men stĂ€mmer det?
Ăven det har undersökts. I rapporten Invandring i medierna, skriven för Delegationen för migrationspolitiska studier, gick Jesper StrömbĂ€ck, Felicia Andersson och Evelina Nedlund igenom hur invandringen har skildrats i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet mellan 2010 och 2015.
De klassificerade artiklarna utifrĂ„n nĂ„gra negativa gestaltningar, som att invandringen âförsvagar Sverige ekonomisktâ eller âförsvagar den sociala sammanhĂ„llningenâ, och nĂ„gra positiva, bland annat att invandringen âbidrar till kompetensförsörjningenâ och âberikar svensk kulturâ.
Slutsatsen Àr att de negativa gestaltningarna dominerar tydligt. Det mÄ följa en nyhetslogik som fokuserar pÄ problem men kan ocksÄ, vilket det finns goda skÀl att misstÀnka, leda till att mÀnniskor överskattar sÄdant som flyktinginvandringens omfattning och kostnader kopplade till invandring.
Ett exempel: Hur mĂ„nga hade snappat upp i nyhetsflödet det som jag beskrev i min förra lördagskrönika â den starkt positiva utvecklingen av jobb och inkomster för utrikes födda, inte minst i utsatta omrĂ„den, under de senaste 20 Ă„ren?
Men hur man Àn ser det gÄr empirin emot förestÀllningen att medier hÄller igen i att berÀtta om invandring i termer av problem. Förklaringen till att mÄnga ÀndÄ tror det fÄr sökas pÄ ett psykologiskt plan.
StrömbÀck och Johansson har presenterat internationell forskning om detta fenomen, att mÀnniskor uppfattar medierapportering som vinklad om den gÄr emot deras förutfattade meningar och Äsikter (NÀr bjÀlken sitter i betraktarens ögon: om fientliga medier-fenomenet). Ju mer engagerad man Àr i en frÄga desto starkare blir den effekten.
Det Ă€r ocksĂ„ allmĂ€nt kĂ€nt att homogena Ă„siktsmiljöer, i form av sociala medier och informationsinhĂ€mtning via sĂ„ kallade âalternativmedierâ, förstĂ€rker mĂ„ngas uppfattningar â och gör att bjĂ€lken sitter fast hĂ„rdare.
Detta Àr ett internationellt fenomen och det finns inga enkla sÀtt för medier att hantera det. Vi bör dock fortsÀtta arbeta för upplysning, Àven sÄdan som rubbar folks cirklar, utan att lÄta oss distraheras av ogrundad misstro.
Och vi bör vÀgledas av fakta om det vi gör, inte av kÀnslor.