Det snortas mycket mer kokain i Strängnäs jämfört med grannkommunerna. Det visar analyser av prover från avloppsvattnet, som visar vilka droger som används och antalet doser per 1 000 invånare. I Strängnäs ligger antalet doser kokain per 1 000 invånare på 5,5, i Mariefred på 4,3. Det är betydligt högre än trean i jämförelsen, Nyköping, med ett snitt på 1,5 doser.
Men analysen visar inte vem det är som använder drogerna. Kokain är dock generellt sett en partydrog som till exempel ofta används när man går ut på krogen, konstaterar Marita Andersson, trygghetssamordnare på Strängnäs kommun. För att motverka knarkandet planerar kommunen därför att kontakta krogägare och jobba tillsammans med dem i satsningen "Krogar mot knark".
Det är bättre än inget, men det är inte en särskilt kraftfull åtgärd i en kommun där droganvändandet tycks ligga ”förhållandevis konstant” på en hög nivå och krogarna är få.
Men på ett område – lustgasanvändandet – försöker Strängnäs kommun göra desto mer. Kommunen vill införa ett förbud i de lokala ordningsföreskrifterna att använda lustgas på samma ställen där det redan är förbjudet att dricka alkohol. Det vill säga på offentliga platser samt på förskole- och skolgårdar som ägs av kommunen. Strängnäs är långt ifrån först ut i Kommunsverige med ett sådant förslag. Eskilstuna införde exempelvis ett förbud redan för ett år sedan.
Trots att man vill införa ett förbud vet man inte mycket om användandet av lustgas i kommunen. Kommunens trygghetssamordnare, Marita Andersson, säger till tidningen att hon inte tror att någon från kommunen har sett en person som aktivt tar lustgas. Man ser i stället de tomma behållarna ligga och skräpa på marken. ”Det är det som gör att man förstår att det används.”
Att lustgas används i berusningssyfte går inte att betvivla. I dag kan vem som helst köpa lustgas – helt lagligt. Det kan ge intrycket att den är ofarlig att bruka. Det är den inte. Lustgas kan både ge allvarliga kort- och långvariga skador. Man kan exempelvis få svårt att andas och svälja en lång tid efter användningen. Vid upprepad användning kan man få skador på nervsystemet, som bland annat gör att man kissar på sig. Andra symtom är ångest, psykos och kognitiv nedsättning liknande demens.
Därför kan ett lokalt förbud kan låta lika nödvändigt som kraftfullt, men det riskerar att bli ett slag i luften. Den som vill berusa sig på lustgas kan ju utan problem göra det utanför de områden som anges i ordningsföreskrifterna.
Förslaget har också tagits fram vid en märklig tidpunkt.
Strängnäs kommun är nämligen inte de enda som vill minska användningen av lustgas. Det vill även regeringen med socialminister Jakob Forssmed (KD) i spetsen.
Just nu ligger en proposition på riksdagens bord.
I korthet innebär regeringens lagförslag att det införs en åldersgräns på 18 år för att köpa lustgas. Försäljningen till privatpersoner begränsas. Införsel och marknadsföring kommer att regleras. Regeringen vill också införa ett straff – böter eller fängelse i upp till sex månader – för illegal försäljning. Enligt förslaget får Folkhälsomyndigheten det huvudsakliga uppdraget att utöva tillsyn över de nya bestämmelserna.
Riksdagen ska enligt planen fatta beslut om propositionen i början av juni. Det mesta talar för att den röstas igenom och den nya lagen kommer då att börja gälla den första juli i år.
Tillgången till lustgas kommer alltså ytterst sannolikt att minska drastiskt inom kort.
I Strängnäs kan dock förbudet i de lokala ordningsföreskrifterna dröja. Förslaget måste först gå igenom en politisk process som avslutas med ett beslut i kommunfullmäktige. Därefter ska länsstyrelsen godkänna de nya reglerna.
Så varför satsar Strängnäs kommun just nu på att införa ett eget, betydligt mer begränsat förbud, att använda lustgas? Varför gör man inte mer för att öka kännedomen om de som använder lustgas och narkotika i kommunen? Det är ju först då man kan ta fram riktade åtgärder för att minska användandet.
Det återstår för de ansvariga på kommunen att förklara.