Vilken kungamakt firas i Strängnäs?

Att Gustav Vasa fick kungakronan i Strängnäs 1523 firas med statliga pengar. Kungliga hovet får 2023 extraanslag på åtta miljoner för jubileer, om den delen av budgeten godkänns av riksdagen. Miljonerna är även för att fira att det gått 50 år sedan tronskiftet 1973.

Det senare blir nog det dyrare. Men miljonbelopp ska även gå till planerat firande i Strängnäs. Vad för historiesyn lyfts fram där?

De blodiga maktskiftena kring 1520 är förvisso ett betydelsefullt skede i dåvarande svensk-finländska riket. Först den danske Kristian II:s erövringskrig och blodbadet på Stortorget i Stockholm, där Strängnäsbiskopen och rikskanslern Mattias Gregersson var en av de många halshuggna.

Sedan segern för upprorsledaren Gustav Eriksson Vasa och hans bundsförvanter, med militär hjälp från hansestaden Lübeck – varefter Kristian II blev avsatt även i Danmark. Gustav Vasa fick med vapenmakt en ställning där han kunde låta sig upphöjas till kung.

Det kom att bli slutpunkten för kampen om en – i praktiken danskt dominerad – nordisk unionsstat. Senare under Gustav Vasas tid började också reformationen i Sverige, ett av de skeenden som med tiden kom att få störst inflytande på det svenska samhället.

Maktskiftet till Gustav Vasa har ofta framställts som grunden för det moderna Sverige som kom att utvecklas till demokrati och rättsstat. Men väldigt mycket av det som gjort Sverige till Sverige kunde i själva verket byggas upp bara genom att steg för steg bryta ned eller övervinna den rättslöshet och ärftliga, godtyckliga kungamakt som Gustav Vasa stod för.

Han blandade samman statens och sin egen förmögenhet, och roffade personligen åt sig arrendeinkomster från mängder av bondejord. Sedan drev han igenom att kronan gjordes ärftlig. Hans form av monarki var den där rike och högsta politiska makt görs till privategendom inom en släkt.

Ordnad statsförvaltning, verkande under lagarna, och fungerande riksdag som lagstiftare, kom först senare, från 1600- till 1900-tal. Samtliga betydande steg till riksdag, tryckfrihet, kommunal självstyrelse och mänskliga rättigheter har under denna tid tagits i konflikt med kungamakten – eller i skeden då den varit försvagad eller satt ur spel.

Olaus Petri, som några viktiga år verkade i Strängnäs, och de andra reformatorerna, var samtida med Gustav Vasa. De tilläts att påbörja kyrkans lutherska reformation. Men Olaus Petri – teologen, juristen och den källkritiske historieskrivaren – blev en gång dödsdömd på uppmaning av kungen, men benådad. Han såg tydligt den despotiska sidan i Gustav Vasas maktutövning.

Åke Holmbäck, juristprofessor, frisinnad riksdagsman och en viktig medverkande till tryckfrihetens stärkta skydd 1949, skrev om Olaus Petris berömda domarregler, som ännu står i alla lagböcker, att deras ledande idé är: ”att skydda den menige man för godtycke och hårdhet i rättstillämpningen”.

Det kommer att se förskräckligt illa ut om Gustav Vasa hyllas i Strängnäs, medan Olaus Petris insikt om de kungliga tyrannmetoderna fördunklas.

Åke Wredén är tidigare medarbetare på ledaredaktionen.