Dagen efter att tre personer dödats i en skottlossning i centrala Uppsala samlades sörjande framför en minnesplats.
Sverige skakas ännu en gång av ett (förmodat) gängmord på unga människor. Den 29 april sköts tre personer mellan 15–20 år ihjäl på en frisersalong i Uppsala. Morden begick mitt på dagen på ett synnerligen rått och kallhamrat sätt. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) har kallat händelsen “utomordentligt allvarlig” och polisen har skjutit till extra resurser.
Ingen – allra minst i Eskilstuna och Strängnäs – kan blunda för att Sverige är ett förändrat land och att gängkriminaliteten och dess utnyttjande och mördande av unga människor är ett av våra allvarligaste samhällsproblem. Mycket har redan gjorts för att mota den organiserade brottsligheten. Straffen har skärpts både för unga brottslingar och för individer som lurar in eller exploaterar barn och tonåringar i kriminalitet. Övervakningen på många platser har ökat, polisens befogenheter stärkts och gängen punktbevakas.
Samtidigt pratar många politiker om vikten av att agera förebyggande och fånga upp unga i riskmiljöer innan de snärjs och används för vapentransporter, drogförsäljning och mord.
Att det förebyggande arbetet, myndigheternas gemensamma insatser för att förhindra att barn ens överväger att välja den kriminella vägen, är det enda som i grunden verkligen kan bryta den otäcka utvecklingen är ett faktum. Samtidigt agerar samhället i många fall kontraproduktivt och knuffar i stället utsatta ungdomar rakt i famnen på gängen. Det framgår bland annat i den nyligen utkomna boken Barnsoldater: så kidnappar gängen vår framtid, av juristen Evin Cetin och journalisten Jens Liljestrand (Mondial 2025).
Med hjärtskärande tydlighet ges exempel på hur barn och unga från familjer där det finns kopplingar till gängkriminalitet (till exempel syskon som dömts) stängs ute från kommunala satsningar, offentliga sommarjobb och ibland till och med från skolan. Detta trots att de själva inte är kriminella och inget hellre vill än att hitta andra sammanhang än det familjen erbjuder. Till slut har de inget annat val än att ansluta sig till de enda som accepterar dem.
Juristen Evin Cetin och journalisten Jens Liljestrand visar i sin nya bo khur utsatta ungdomar många gånger knuffas rakt i famnen på gängen.
Här måste samhället tänka om och rätt. Är det några som behöver särskild inkludering och extra stöd är det unga vars storasyskon eller andra släktingar redan befinner sig på fel väg och som visar att de vill något annat. Vi får inte vända dem ryggen. Barn får aldrig ses som en förlängning av en kriminell släkt utan har rätt att behandlas som individer. Annars accepterar Sverige att 15-åringar blir kallblodigt ihjälskjutna på frisersalonger.
Malin Lernfelt är fristående liberal skribent på Liberala Nyhetsbyrån
Malin Lernfelt