Att lĂ€sa en svensk myndighets âgenomlysningâ av sin verksamhet Ă€r att dö en smula. I alla fall om man Ă€r samhĂ€llskunskapslĂ€rare. Eller statsvetare. Eller bara har en vag aning om vad som sades pĂ„ SO-lektionerna i mellanstadiet: Som det dĂ€r om att regeringen styr myndigheterna i Sverige, genom regleringsbrev, instruktioner och sĂ€rskilda uppdrag.
Inget radikalt har Ă€ndrats i dessa förutsĂ€ttningar pĂ„ sistone. ĂndĂ„ kan man förledas det motsatta, nĂ€r myndigheter broderar ut sin iver att âforma sin mĂ„lbildâ, arbeta ânyfiket och framĂ„triktatâ och fokusera pĂ„ âkundnyttaâ.
För en tid sedan beskrev Patrik Kronqvist i Expressen (27/4) hur svenska myndigheter har âLinkedIn-ifieratsâ, med anstĂ€llda strateger, kostsamt varumĂ€rkesbyggande och mĂ„lstyrning.
Trafikverket Àr det senaste exemplet pÄ vad denna olyckliga utveckling fÄr för konsekvenser i praktiken. Det borde vara uppenbart för alla och envar att Trafikverket ska arbeta med fysisk infrastruktur. TÄg som gÄr i tid och vÀgar som hÄller och minsta möjliga fysiska skador för mÀnniskor och djur.
ĂndĂ„ tycks myndighetscheferna fĂ„tt idĂ©n att de sjĂ€lva styr just sin del av riket. Trafikverket har under vĂ„ren offentliggjort en genomlysning av hela sin verksamhet. Rapporten innehĂ„ller ordet âkundâ 32 gĂ„nger (utan att nĂ„gonstans definiera vem kunden Ă€r), âmĂ„lâ nĂ€rmare sextiotalet gĂ„nger, âvĂ€rdebaseradâ 14 gĂ„nger, âdialogâ 18 gĂ„nger och âmedarbetareâ 14 gĂ„nger. Detta samtidigt som varken ord som âlagâ, âförordningâ, âregleringsbrevâ, âdepartementâ eller ens âpolitikâ knappt nĂ€mns överhuvudtaget.
Myndigheten framhĂ€rdar att det Ă€r â (âŠ) viktigt att vi hittar och formar vĂ„r mĂ„lbild sĂ„ att verksamheten har tydlighet i arbetet framĂ„tâ.
Det mÄste röra sig om ett missförstÄnd. Trafikverket ska vÀl inte behöva hitta pÄ nÄgra nya, egna mÄlbilder. Det borde vara den myndighet som minst av alla behöver en ny sorts tydlighet i sitt arbete. MÄnga av oss lever i konsekvenserna av detta missförstÄnd varje dag, sÄ snart vi ska ta oss till jobbet. Ingen mÄlbild Àr sÄ uppenbar som ett tÄg som anlÀnder i tid. Inget Àr sÄ icke-flummigt, sÄ ickeabstrakt, som en vÀg.
För ett par decennier sedan fanns stinsar utlokaliserade pĂ„ landets tĂ„gstationer, som kunde hĂ„lla koll pĂ„ vĂ€xlar som krĂ„nglade eller andra fysiska problem. I dag finns inga stinsar, men det finns folk som mĂ€ter âkundnöjdhetâ och âallmĂ€nhetens förtroendeâ. Faktiskt var det en av de frĂ€msta punkterna som Trafikverket lyfte fram i ett pressmeddelande nĂ€r Ă„r 2023 skulle presenteras i en Ă„rsredovisning, hur just allmĂ€nhetens förtroende hade ökat frĂ„n 55 till 57 procent.
Gömda bland de mer akademiska raderna i Trafikverkets stora âgenomlysningâ Ă„terfinns ett flertal sjĂ€lvrannsakande slutsatser, som att kostnaderna för myndighetens förvaltning har svĂ€llt och att det interna arbetet med oĂ€ndliga Teams-möten med alltför mĂ„nga deltagare och fĂ„ beslut gjort förvaltningen ineffektiv. LikasĂ„ att myndigheten styrs av ett alltför stort antal dokument, dĂ€r man nu ska avveckla de som Ă€r motsĂ€gelsefulla (?), onödiga (!) och inaktuella.
Det mÄ lÄta som vettiga slutsatser, men tyder pÄ ett ineffektivt handhavande av skattemedel, som har fÄtt pÄgÄ under lÄng tid. Vad Trafikverket behöver Àr en allomfattande attitydförÀndring. Om de inte inser det sjÀlva mÄste nÄgon berÀtta det för dem.
Karin KÀllström Àr fristÄende centerpartistisk skribent pÄ Liberala NyhetsbyrÄn