Efter sitt samtal med Vladimir Putin höll Donald Trump inte någon pressträff, trots att en stor grupp journalister väntade sig en sådan.
Donald Trump säger att hans telefonsamtal med Vladimir Putin den 18 mars gick jättebra. Han kan omöjligt tro på det själv. Uppträdandet efter samtalets slut är en fingervisning. Trump höll ingen pressträff, trots att en stor grupp journalister väntade sig en sådan, och Vita huset lade aldrig upp ett referat på sin hemsida.
Trump skrev i stället en kort uppdatering i sin sociala mediekanal, Truth Social, och Vita husets presstalesperson skickade ut ett pressmeddelande. De ryska och amerikanska tjänstemännen har inte heller samordnat sina uttalanden efter samtalet, som man ofta gör på den här nivån.
Så vad hände? Samtalet var ett fiasko för Trump. Putin gjorde inga eftergifter. Han sa åter nej till den vapenvila som USA föreslagit och Ukraina gått med på. Så långt klart. Och budskapen går isär om vad det är de två har pratat om i övrigt. Enligt Kreml tog Putin upp ryska krav för en vapenvila: ett stopp av utländsk militär hjälp till Ukraina liksom delning av underrättelseinformation med ukrainarna, samt en inställd ukrainsk mobilisering. Trump säger att inget sådant diskuterades under telefonsamtalet.
I Kremls referat gick Putin med på att Ryssland och Ukraina inte angriper varandras ”energiinfrastruktur” i 30 dagar. Hos Trump heter det att det gäller attacker på ”all energi och infrastruktur” vilket är något helt annat. Det täcker in betydligt fler saker som inte får bombas samtidigt som begreppet infrastruktur är flytande och upplagt för tolkningsproblem.
Vita husets kommunikation vittnar om antiklimax, men är också uttryck för allmän tarvlighet som kännetecknar Trumps hela Ukrainaprojekt. Omorienteringen av USA:s Ukrainapolitik ger kompetensförlust i åtminstone två avseenden.
Vladimir Putins och Donald Trumps versioner av vad som sas under samtalet skiljer sig åt.
Det ena är förlusten av sakkunskap. När USA inte längre står på Ukrainas sida, slutar man lyssna på ukrainarna. Dessa har förvandlats från en viktig kunskapskälla till en besvärlig part som USA vill hålla på armlängds avstånd. Och mycket tyder på att Donald Trumps administration även har satt upp brandväggar mot den expertis som finns i utrikesdepartementet, i underrättelseorganen och i militären, eftersom de rubbar trumpisternas cirklar i frågan. För hur ska man annars förstå exempelvis Vita husets propsande på en snabb vapenvila på marken utmed en extremt svårövervakad front, i stället för att ta till sig det som Ukraina och Frankrike sa när de ville begränsa vapenvilan till luftrummet och havet?
Den andra typen av kompetensförlust kommer ur oviljan att hålla fast vid det moraliska rättesnöre utan vilket det är omöjligt att navigera i detta krig. Donald Trump vill få kriget att handla om kontroll över territorium och ”fördelning av tillgångar” där lösningen ligger i att hitta en finurlig kompromiss, en ”deal”.
I verkligheten är kriget en existentiell kamp mellan ytterligheter – den ukrainska statens, nationens och demokratins liv eller död – som saknar en kompromisspunkt. Kontroll av territorium är viktigt. Men det är för Ryssland enbart ett medel på väg mot slutmålet. Ryssland kommer att fortsätta på denna väg, oaktat alla samtal, överenskommelser och pauser, till dess att det stoppas. I den processen är USA för närvarande bortkommet.
Alex Voronov är fristående liberal skribent på Liberala nyhetsbyrån och tidigare politisk redaktör på tidningen